Forts. sammanfattning...

Tre dagar efter hemkomst från de mer nordliga bergstrakterna drog vi iväg ett gäng ännu en gång. Denna resa var mer av det bekväma slaget med boende i egen stuga, dagsturspackning och en varm dusch varje dag. Åsvallens stugby i Tänndalen var vår destination. Totalt var vi sex personer + hund. Dexters första kontakt med fjällvärlden men långt ifrån den sista. Om ett par år kommer han vara en riktig veteran i de sammanhangen, förhoppningsvis både sommar- som vintertid.

- Ankomstdagen
Anländer till stugan runt 1430. Börjar lite smått packa upp våra prylar och ger oss sedan ut på en kortare tur upp mot trädgränsen. Skönt att röra på benen efter ett antal timmar i bilen. Aningen blött då vi följde vinterledens sträckning med trevligt med fjälluften och stillheten.

- Andra dagen
Efter frukost lastar vi in behövlig utrustning i bilen och beger oss till foten av Hamrafjället. Relativt stadig stigning direkt från start (gick samma väg vintertid helt ospårat och det var klart tyngre) men väldigt fina omgivningar då man går i björkskog genom hagar med kor förbi ett par fäbovallar. Stigen blir eftersom brantare och bjuder på slutet på ett väldigt motlut. Efter trädgränsen är det som att heöt byta miljö. Otroligt tydlig och dramatisk övergång från tät björkskog till kalfjäll med gräshed som underlag. Utsikten över Tänndalen börjar här bli riktigt fin. Vi går mot toppen och möts av ett jättelikt stenröse som markerar Hamrafjällets högsta punkt, 1032 möh. Spektakulär utsikt över Tänndalen som bjuder på en vy som påminner om den flygande känsla man får då man står uppe vid Vassaloamijavri och tittar ut över Vistasdalen i Kebnekaiseområdet. Efter toppbeöket letar vi oss ned mot Anderssjöarna för lite lä och en fin plats att äta lunch på. Vyn över nämnda sjöar är enastående och har man varit i området även vintertid så är det än roligare att kunna orientera sig. Vissa av gruppens medlemmar ger sig ut på små utflykter för att röra lite på sig efter lunchen medan andra finner absolut njutning i att bara luta sig tillbaka, slappna av och blunda. Vid ett antal tillfällen störs friden av en stor renflock som springer förbi väldigt nära men det är en störning vi gärna kan ta. Dexter var överväldigad av renarnas närhet och frågade nog sig sälv vad det var som pågick runtomkring honom. Dock kan man fundera på renarnas slutledningsförmåga då de gång på gång springer precis där vi sitter. Alltid med samma förvånade uttryck. Vi börjar efter ett par timmars fjällnjutning bege oss nedåt. Återigen imponeras man av hur vacker alla miljöer är och björskogen på väg ner till bilen är en fröjd att vandra i.

- Tredje dagen
Målet för dagen är Bolagskammen med utsikt in över Norge och Storvigelns i sammanhanget höga topp. Börjar vår vandring i västra änden av sjön Malmagen och informeras på vägen att björnjakt pågår i området. Spännande men inget som avskräcker oss. Inlednade delen av turen går genom böljande björkskog med lätt stigning och ett par vattendrag passeras, till glädje för tomma vattenflaskor och Dexter får sig ett dopp i varje liten bäck som rinner förbi. Balanssinnet på en icke namngiven gruppmedlem sviker en aning då flaskan skall fyllas och resans första (och enda) ofrivilliga vattenkontakt är ett faktum. Ett gott skratt och inga vidare bekymmer då vädret spelar oss i händerna. Efter ett par kilometer kommer vi så ur skogen och leden fortsätter över fjällsidan upp mot bolagskammen. Väl framme breder Bolagen ut sig nedanför oss och Storvigeln reser sig ståtligt över omgivningarna. Vi känner dock att kammen är alltför kall och blåsig att fungera som rastplats men kamerorna plockas fram för att föreviga ögonblicket. Vi letar oss en bit öster om leden vi kommit på och hittar en rad med släta, nästan vertikala klipphällar som erbjuder gott skydd för vinden men ändå släpper igenom en del sol.´Den medhavda baguetten med rödbetssallad och kötbullar smakar bra och vi sitter och bara njuter av lugnet ett tag innan färden går vidare. Beger oss nu mot toppen av den närbelägna Lillstöten med en höjda v gissningsvis 1100 möh. Efter lyckad topptur väljer vi att förlägga dagens fika på norrsidan av fjällsluttningen. Även här bjuds det på lite kortare utflykter av några tappra vandrare. Ett par timmar senare har vi packat ihop och börjat nedfärden mot bilarna. Lättvandrat och välspångat över blöttare partier och ett par renar gör sig synliga bland fjällbjörkarna. Det här blev resans längsta tur på ca 10 km och solen gjorde oss sällskap hela vägen.

- Fjärde dagen och hemresa
En sista kortare tur skulle hinnas med. Mittåkläppens på håll spetsiga topp (1212 möh) skulle besegras och färden gick, efter städning och packning, mot djupdalvallen och ledens början. De första kilometrarna gick genom lättvandrad björkskog som glesnade lite mot slutet. Där leden viker av västerut för att sedan följa kammen upp mot toppen valde vi istället att gå rakt fram och ta oss upp direkt i fallinjen. Det finns två vägar upp och vi visste att vi skulle komma på den brantare stigen så småningom. En liten rolig detalj är att vi alldeles efter djupdalvallen blev tillfrågade av en kille med filmkamera och hund om det var okej om han filmade oss delar av vägen upp. Det var tydligen något projekt för lokalteve så om ni hittar igen lokalteve för härjedalen eller kanske funäsdalen så kanske vi dyker upp i bild. Tillbaka till uppgången. Det började med en bitvis brant stigning mellan ett par klippor på bergssluttningen för att sedan övergå i riktigt brant klättring innan topplatån uppenbarade sig men alla i gruppen tog sig upp utan missöden, vilket vi allt stoltserade lite med. Den som hade minst problem tror jag var Dexter som helt orädd hoppade mellan tuvor och stenar trots att det lutade skarpt över klippkanten till höger. Orädd eller oförståndig, vet inte vad som stämmer bäst in. På toppen blåste det rejält och trots goda försök att hitta en plats i lä att luncha på så blev det till att uthärda snålvinden medan matlådan ingesterades. På nedvägen valde vi den mer traditionella leden som också utmärkts som "rekommenderad färdväg ner". Leden slingrade fram nedför fjälsluttningen och anslöt så småningom till stigen ned till Djupdalsvallen. Efter en välbehövlig och ack så skön tvätt av fötter i jåkken vid parkeringen satte vi oss i respektive bil och begav oss mot Sundsvall. Ett matstop vid Tony´s pizzeria i Vemdalen satt fint och vi var sedan hemma vid 20:30 på tisdagskvällen.

Sammanfattningsvis en väldigt trevlig resa i fjälltrakter man tidigare inte nyttjat så mycket under sommartid. Vi trivdes så pass bra att vi redan ett par dagar efter hemkomsten bokade en stuga för fyra dagar extra. Ser redan fram emot detta!

Till fjälls!