Efter en tids velande fram och tillbaka gällande det hår jag burit på huvudet så tog jag (vi) idag tag i saken och fram kom trimmern. Fyra millimeter slutade det med. Resultat syns ovan. Skönt...riktigt skönt.
söndag 25 maj 2008
Hårklippning
Efter en tids velande fram och tillbaka gällande det hår jag burit på huvudet så tog jag (vi) idag tag i saken och fram kom trimmern. Fyra millimeter slutade det med. Resultat syns ovan. Skönt...riktigt skönt.
fredag 23 maj 2008
Bart is history
Starrberget idag på morgonen. Ett mål i sikte. Att klämma bort Bart Simpson från projektlistan. Upp tidigt och laddar med grötfrukost med tillhörande ägg och frukt. Känner att det är klart varmare idag än det var förra helgen. Lämnar duntröjan hemma och stoppar ner en vindjacka i repsäcken istället. Björn kommer strax efter 08 med äventyrsbilen och så bär det iväg...
Tror båda är laddade att plocka bort sina respektive projekt, då även Björn hade en gås oplockad med en annan av Starrbergets giganter, nämligen Sylvester Stallone 5c+. Jag inleder med en kort uppvärmning för axlar och andra berörda leder men undviker att klättra något annat innan jag ger mig i kast med Bart. Knyter så in mig och påbörjar den inte så fysiska men absolut mentala utmaningen mot ankaret. Har varit uppe tidigare men då på topprep. Nu skulle här ledas! Första två bultarna sitter helt klart lite bängligt till och på första försöket sviker greppet vid andra bulten då jag i ivern missar en solklar hylla att klippa ifrån. Nåväl, nere igen. Skakar loss och går på igen. Den här gången känns det bättre och andra bulten klipps och säkrar tryggheten ett par meter uppåt. Tar en lång vila efter tredje bulten för att inte ta några risker på de avslutande metrarna. Skakar ur en viss pump och sätter de sista avgörande moven för att skicka upp till en efterlängtad kant. Nice! En skön seger efter förvånansvärt mycket slit på den lite lurige Bart som ska ha all ära för gott motstånd. Hade lite tankar på om jag skulle ge mig i kast med Harvey Keitel, ännu ett oavslutat projekt för min del men denna dag åker jag hem med garanterad segerkänsla:).
Björns tur. Sylvester Stallone. Känner att Björn är laddad och verkligen vill sätta denna. Efter lite gransking av led och kritiska bitar så sätter Björn stadigt åttan i selen och beger sig av uppåt. Tar ett fall vid tredje bulten, som är ledens klurigaste, men klättrar upp till ankaret för att få lite känsla för sekvenserna. Firar ner och rensar leden för nytt försök. Även andra försöket bjuder på ett fall men tror att Björn vid det här laget börjar känna att han kan leden utan och innan. Tredje gången gillt så händer det. Efter mjuk och noga avvägd klättring så når Björn ankaret och att i det läget klippa i repet ger en känsla som sällan överträffas. En glad Björn firar ner och plockar QD efter QD med ett leende på läpparna.
Så var det klart för den gången. 11:30 sitter vi i solen och njuter av segerns sötma. Båda har gjort det dom skulle....plocka bort varsitt projekt som under en tid legat och gnagt i bakhuvudet. Dock finns mer att göra...mycket mer. Men ett steg i rätt riktning är det allt! Hemfärd och firmafest för Björn. Själv ska jag hem och städa. Besök imorgon (mor och far) vilket ska bli trevligt.
(Fyller år imorgon. Gratulationer mottages. Presenter likaså.)
På återseende!
Tror båda är laddade att plocka bort sina respektive projekt, då även Björn hade en gås oplockad med en annan av Starrbergets giganter, nämligen Sylvester Stallone 5c+. Jag inleder med en kort uppvärmning för axlar och andra berörda leder men undviker att klättra något annat innan jag ger mig i kast med Bart. Knyter så in mig och påbörjar den inte så fysiska men absolut mentala utmaningen mot ankaret. Har varit uppe tidigare men då på topprep. Nu skulle här ledas! Första två bultarna sitter helt klart lite bängligt till och på första försöket sviker greppet vid andra bulten då jag i ivern missar en solklar hylla att klippa ifrån. Nåväl, nere igen. Skakar loss och går på igen. Den här gången känns det bättre och andra bulten klipps och säkrar tryggheten ett par meter uppåt. Tar en lång vila efter tredje bulten för att inte ta några risker på de avslutande metrarna. Skakar ur en viss pump och sätter de sista avgörande moven för att skicka upp till en efterlängtad kant. Nice! En skön seger efter förvånansvärt mycket slit på den lite lurige Bart som ska ha all ära för gott motstånd. Hade lite tankar på om jag skulle ge mig i kast med Harvey Keitel, ännu ett oavslutat projekt för min del men denna dag åker jag hem med garanterad segerkänsla:).
Björns tur. Sylvester Stallone. Känner att Björn är laddad och verkligen vill sätta denna. Efter lite gransking av led och kritiska bitar så sätter Björn stadigt åttan i selen och beger sig av uppåt. Tar ett fall vid tredje bulten, som är ledens klurigaste, men klättrar upp till ankaret för att få lite känsla för sekvenserna. Firar ner och rensar leden för nytt försök. Även andra försöket bjuder på ett fall men tror att Björn vid det här laget börjar känna att han kan leden utan och innan. Tredje gången gillt så händer det. Efter mjuk och noga avvägd klättring så når Björn ankaret och att i det läget klippa i repet ger en känsla som sällan överträffas. En glad Björn firar ner och plockar QD efter QD med ett leende på läpparna.
Så var det klart för den gången. 11:30 sitter vi i solen och njuter av segerns sötma. Båda har gjort det dom skulle....plocka bort varsitt projekt som under en tid legat och gnagt i bakhuvudet. Dock finns mer att göra...mycket mer. Men ett steg i rätt riktning är det allt! Hemfärd och firmafest för Björn. Själv ska jag hem och städa. Besök imorgon (mor och far) vilket ska bli trevligt.
(Fyller år imorgon. Gratulationer mottages. Presenter likaså.)
På återseende!
onsdag 21 maj 2008
Första löpturen
Ikväll åkte vi ut till Olles spår för att låta Dexter springa fritt på stigarna och passade själva på att löpa en kortare sväng. Riktigt sköna stigar och superväder tyckte vi nog alla tre:). Skönt att komma igång med löpningen efter ett par månaders uppehåll då klättringen tagit all träningstid. Ska försöka komma igång ordentligt och kombinera detta med så mycket utomhusklättring som möjligt så ska det nog bli en trevlig sommar.
Tar nog en kortare sväng imorgon. Att kondition är en färskvara har vid flera tillfällen visat sig alltför väl och plågsamt...
Tar nog en kortare sväng imorgon. Att kondition är en färskvara har vid flera tillfällen visat sig alltför väl och plågsamt...
måndag 19 maj 2008
Spårning
Igår var det tredje träffen på Dexters valpkurs och personspår stod på schemat. Jag tror att Dexter gillade att använda näsan en del och upvisade stora talanger i sökandets konst. Provade även lite apportering vilket gick strålande även det. Sammanfattningsvis kan det väl sägas att allt vi gjorde gick bra men den svaga punkten hos den lille krabaten är nog det här med att bli lämnad ensam. I bilen går det hur bra som helst men i övrigt...nja. Det blir till att öva den biten så ska det nog gå bra så småningom :).
Ny träff i kväll. Dock regnar det nu men hoppas det lugnat ner sig till kvällen.
Voff!
Ny träff i kväll. Dock regnar det nu men hoppas det lugnat ner sig till kvällen.
Voff!
söndag 18 maj 2008
Ännu en dag på klippan
Besökte igår Starrberget för andra helgen i rad. Plockades upp av Björn strax innan 09:00. Trevligt men klart kallare än sist. Så pass kallt att nyinhandlad duntröja kom väl till pass :).
Fick den här gången sällskap av en arbetskamrat till Björn som aldrig klättat förr men som visade upp ett imponerande register då han inledde med ett par turer på Dumbo och sedan satte Metallica på första försöket...allt i gympadojor. Starkt! Själv nötte jag vidare på Bart och känner att den klart kommer att sitta på led nästa gång vi är där. Har väl aldrig lagt så mycket tid på en 5b men that´s life. Gav mig också på Sylvester Stallone 5c+, en led Björn klämde lite på sist. Björn hade där ett par riktigt vassa försök på topprep så den sitter på led nästa gång. Björns mål för året, att leda 6a, kommer att ryka innan sommaren ens börjat. Och det eventuellt påStarrberget, där graderingen i mina ögon är rätt tuff. Säger grattis i förväg till detta. Tanken för mig var att också prova på Apache Indian 5c men seghet och andra klättrare ledde till att den får vänta till senare. Klämde i övrigt på Dumbo och Metallica utan några problem.
Lunch på eftermiddagen. Björn packar upp köket, tänder på och....BRÖÖÖLLLL! Som en jetmotor på steroider. Att föra ett samtal medan baconet stekte krävde viss vilja. Tycker mittt Primus för ett visst oväsen men har nu kommit på andra tankar angående det...
Hemfärd vid 17:30 för välsmakande middag vid....21:00. God mat men kände mig sagolikt seg på kvällen. Troligen en kombination av en dags klättring och sen fredag kväll samt tidig lördag morgon.
(Och inte fan hittade vi JudgeDredd-väggen denna gång heller)
And...clip it.
Fick den här gången sällskap av en arbetskamrat till Björn som aldrig klättat förr men som visade upp ett imponerande register då han inledde med ett par turer på Dumbo och sedan satte Metallica på första försöket...allt i gympadojor. Starkt! Själv nötte jag vidare på Bart och känner att den klart kommer att sitta på led nästa gång vi är där. Har väl aldrig lagt så mycket tid på en 5b men that´s life. Gav mig också på Sylvester Stallone 5c+, en led Björn klämde lite på sist. Björn hade där ett par riktigt vassa försök på topprep så den sitter på led nästa gång. Björns mål för året, att leda 6a, kommer att ryka innan sommaren ens börjat. Och det eventuellt påStarrberget, där graderingen i mina ögon är rätt tuff. Säger grattis i förväg till detta. Tanken för mig var att också prova på Apache Indian 5c men seghet och andra klättrare ledde till att den får vänta till senare. Klämde i övrigt på Dumbo och Metallica utan några problem.
Lunch på eftermiddagen. Björn packar upp köket, tänder på och....BRÖÖÖLLLL! Som en jetmotor på steroider. Att föra ett samtal medan baconet stekte krävde viss vilja. Tycker mittt Primus för ett visst oväsen men har nu kommit på andra tankar angående det...
Hemfärd vid 17:30 för välsmakande middag vid....21:00. God mat men kände mig sagolikt seg på kvällen. Troligen en kombination av en dags klättring och sen fredag kväll samt tidig lördag morgon.
(Och inte fan hittade vi JudgeDredd-väggen denna gång heller)
And...clip it.
tisdag 13 maj 2008
I min ägo...
Efter lång tids funderande och övervägande är jag nu stolt ägare till en Klättermusen LIV. Duntröja skulle man kunna kalla det. Kommer med all säkerhet att göra ett bra jobb att hålla en gammal kropp varm i diverse tältläger och på en och annan kylig standplats...sen är den snygg också :).
290 gram och väldigt liten packvolym bådar gott inför framtida turer.
fredag 9 maj 2008
Bultar och skrubbsår
Det var ett tag sedan bloggen ärades med ett inlägg. Får skylla det lite på valborg på bortaplan. Idag ärades dock Starrberget med ett besök för lite bultklippning av mig och Björn. Andra klippan som besöktes för året och moder jord bjöd på utmärkt väder och fin sten.
Anmärschen var till belåtenhet jämfört med Vallberget för ett par veckor sedan och vi kände tidigt ett sug efter att helt skippa topprepet idag och gå på bultarna direkt. Dumbo klättrades som uppvärmning för leder och nerver. Leden bredvid, Bart Simpson 5b, klättrades av två andra bergbesökare och skulle senare visa sig locka till sig även oss. Efter Dumbo gav vi oss på Metallica 4a, en led som båda satte on-sight. Åter tillbaka vid huvudväggen och Bart Simpson. Björn inledde och snart anades att det skulle bli starten som var det kniviga. Efter lite akrobatik tog sig snart Björn förbi startkruxet och satte snabbt av mot ankaret. Min tur. Kände tidigt att detta skulle bli tungt...riktigt tungt. Fick dock lite ordning på startsekvensen efter ett par försök men krafterna räckte inte till denna gång och lille Bart får bli ett projekt för framtiden.
Efter detta var det lunchdags och Primus Etapower plockades fram. Spaghetti Carbonara stod på menyn - 5 minuter enligt paketet. 15 minuter enligt Primus. Ingen brådska sa Björn och lutade sig tillbaka med en kopp kaffe ur medhavd termos. Maten hittade till slut dit den skulle, vilket kändes välbehövt.
Vi gav oss nu i kast med övre väggen, en lite lägre sektion med, enligt föraren två leder, men med ytterligare två bultade. Hängde varsitt fint blått snöre på de två senare och vi antig att det kanske var oavslutade projekt så de fick vara ifred. Började med ??, en kort tur med endast 3 bult, vilken vi båda klängde oss upp för. Tog här mitt första riktiga fall då andra bulten passerades med nån kropplängd och fingrarna svek. Lite skrapsår men nyttigt att känna lite luft under vingarna. Vidare mot Harvey Keitel 5b, en led där Björn ännu en gång visade sig starkast. Klurig avslutning på en smådarrig led.
Kände mig nu nöjd och lagom sliten i kroppen men Björn hade krafter kvar och höjer snabbt ribban genom att brottas med Sylvester Stallone 5c+. Klättrade hela vägen till ankaret, dock med lite hjälp på vägen. Anar ändå att det var en nyttig avslutning på en utmärkt dag och även Björn drog här i ett och annat lite längre fall.
Får säga ett tack och adjö till Starrberget för den här gången men vi återkommer med all säkerhet.
Bart will not go victorious from this!
Anmärschen var till belåtenhet jämfört med Vallberget för ett par veckor sedan och vi kände tidigt ett sug efter att helt skippa topprepet idag och gå på bultarna direkt. Dumbo klättrades som uppvärmning för leder och nerver. Leden bredvid, Bart Simpson 5b, klättrades av två andra bergbesökare och skulle senare visa sig locka till sig även oss. Efter Dumbo gav vi oss på Metallica 4a, en led som båda satte on-sight. Åter tillbaka vid huvudväggen och Bart Simpson. Björn inledde och snart anades att det skulle bli starten som var det kniviga. Efter lite akrobatik tog sig snart Björn förbi startkruxet och satte snabbt av mot ankaret. Min tur. Kände tidigt att detta skulle bli tungt...riktigt tungt. Fick dock lite ordning på startsekvensen efter ett par försök men krafterna räckte inte till denna gång och lille Bart får bli ett projekt för framtiden.
Efter detta var det lunchdags och Primus Etapower plockades fram. Spaghetti Carbonara stod på menyn - 5 minuter enligt paketet. 15 minuter enligt Primus. Ingen brådska sa Björn och lutade sig tillbaka med en kopp kaffe ur medhavd termos. Maten hittade till slut dit den skulle, vilket kändes välbehövt.
Vi gav oss nu i kast med övre väggen, en lite lägre sektion med, enligt föraren två leder, men med ytterligare två bultade. Hängde varsitt fint blått snöre på de två senare och vi antig att det kanske var oavslutade projekt så de fick vara ifred. Började med ??, en kort tur med endast 3 bult, vilken vi båda klängde oss upp för. Tog här mitt första riktiga fall då andra bulten passerades med nån kropplängd och fingrarna svek. Lite skrapsår men nyttigt att känna lite luft under vingarna. Vidare mot Harvey Keitel 5b, en led där Björn ännu en gång visade sig starkast. Klurig avslutning på en smådarrig led.
Kände mig nu nöjd och lagom sliten i kroppen men Björn hade krafter kvar och höjer snabbt ribban genom att brottas med Sylvester Stallone 5c+. Klättrade hela vägen till ankaret, dock med lite hjälp på vägen. Anar ändå att det var en nyttig avslutning på en utmärkt dag och även Björn drog här i ett och annat lite längre fall.
Får säga ett tack och adjö till Starrberget för den här gången men vi återkommer med all säkerhet.
Bart will not go victorious from this!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)