Bart is history

Starrberget idag på morgonen. Ett mål i sikte. Att klämma bort Bart Simpson från projektlistan. Upp tidigt och laddar med grötfrukost med tillhörande ägg och frukt. Känner att det är klart varmare idag än det var förra helgen. Lämnar duntröjan hemma och stoppar ner en vindjacka i repsäcken istället. Björn kommer strax efter 08 med äventyrsbilen och så bär det iväg...

Tror båda är laddade att plocka bort sina respektive projekt, då även Björn hade en gås oplockad med en annan av Starrbergets giganter, nämligen Sylvester Stallone 5c+.  Jag inleder med en kort uppvärmning för axlar och andra berörda leder men undviker att klättra något annat innan jag ger mig i kast med Bart. Knyter så in mig och påbörjar den inte så fysiska men absolut mentala utmaningen mot ankaret. Har varit uppe tidigare men då på topprep. Nu skulle här ledas! Första två bultarna sitter helt klart lite bängligt till och på första försöket sviker greppet vid andra bulten då jag i ivern missar en solklar hylla att klippa ifrån. Nåväl, nere igen. Skakar loss och går på igen. Den här gången känns det bättre och andra bulten klipps och säkrar tryggheten ett par meter uppåt. Tar en lång vila efter tredje bulten för att inte ta några risker på de avslutande metrarna. Skakar ur en viss pump och sätter de sista avgörande moven för att skicka upp till en efterlängtad kant. Nice! En skön seger efter förvånansvärt mycket slit på den lite lurige Bart som ska ha all ära för gott motstånd. Hade lite tankar på om jag skulle ge mig i kast med Harvey Keitel, ännu ett oavslutat projekt för min del men denna dag åker jag hem med garanterad segerkänsla:).

Björns tur. Sylvester Stallone. Känner att Björn är laddad och verkligen vill sätta denna. Efter lite gransking av led och kritiska bitar så sätter Björn stadigt åttan i selen och beger sig av uppåt. Tar ett fall vid tredje bulten, som är ledens klurigaste, men klättrar upp till ankaret för att få lite känsla för sekvenserna. Firar ner och rensar leden för nytt försök. Även andra försöket bjuder på ett fall men tror att Björn vid det här laget börjar känna att han kan leden utan och innan. Tredje gången gillt så händer det. Efter mjuk och noga avvägd klättring så når Björn ankaret och att i det läget klippa i repet ger en känsla som sällan överträffas. En glad Björn firar ner och plockar QD efter QD med ett leende på läpparna.

Så var det klart för den gången. 11:30 sitter vi i solen och njuter av segerns sötma. Båda har gjort det dom skulle....plocka bort varsitt projekt som under en tid legat och gnagt i bakhuvudet. Dock finns mer att göra...mycket mer. Men ett steg i rätt riktning är det allt! Hemfärd och firmafest för Björn. Själv ska jag hem och städa. Besök imorgon (mor och far) vilket ska bli trevligt.

(Fyller år imorgon. Gratulationer mottages. Presenter likaså.)

På återseende!