Fortsättning finbesök....

Efter ett par dagar kommer så fortsättningen på berättelsen om den norrländska Björnens besök i det något sydligare Sundsvall och det Sandströmska residenset.

Efter inledande torsdag nalkades en god natts sömn för att klättra vidare på fredag. Frukost vid 09:00 ca och sedan iväg mot den solvarma klippan. Och solvarm var den....stekte bra redan vid första anblicken. Vandrade upp mot fikaplatsen och lämnade av väskor samt riggade upp med behövlig utrustning. Som uppvärmning gav vi oss den här dagen i kast med de långa svalederna som ligger skönt inne i skogen bakom "vindskyddet". Na Palm, Jinx Palm och Fut Palm klättrades och erbjöd, precis som Valfläsk dagen innan, på väldigt angenäm klättring. Avslutande svaet innehöll ett överhäng och därmed myntades uttrycket överhängande sva, som i klätterkretsar är helt ologiskt men samtidigt hysteriskt roligt. Fika innan vidare stenkänning.

Ger oss nu i kast med Midskogs längsta led, King Size (6b?). En massiv 26 meters vertikal led med ankaret lååångt där uppe. Björn inleder och ser stabil ut fram till sjätte bulten där ledens första krux visar sig. Hur han än sliter så kommer han inte förbi och firar efter ett par tappra försök ner till marken och skuggans svalka. Jag går på men känner att krafterna inte kommer att räcka till den här gången. Gör ett par försök utan större lycka och beger mig nedåt. Det ska nämnas att King Size ligger mitt i farbror solens blickfång och väggen var fruktansvärt het. Att steka vertikala ägg hade inte varit några som helst problem. Vi pustade ut och började sakta fundera....hur fan ska vi rensa leden? Björn gjorde ett försök med en escape ut till grannen Surdansken men blev kvar under avslutande dieder....så nu satt det sex QD på King Size och två stycken på Surdansken. Surt.

inte mycket att göra. Björn, tapper som han är, slirade över till sandaler och begav sig upp mot ankaret genom en skreva på väggen. Med mig som guide nedifrån var tanken att fira ned till ankaret och sedan koppla om för att rensa leden. Det tog lite tid att hitta en väg som palcerade Björn rakt ovanför tänkta led men till slut stod han där - förankrad i en tall på klippans kant, 40+ meter över marken. Första firningen var inte helt vertikal med detta kompenserades av ett antal enbuskar som måste forceras. Väl framme vid ankaret gick det smidigt och leden rensades utan större problem.

Efter detta var dagens övningar till ända och vi packade ihop för att bege oss hemåt. Björn till Umeå och jag till ICA för att handla inför helgens kommande besökare. Men mer om detta i senare inlägg. Björn tackade för sig och vi var nog båda överens om att de två dagarna varit lyckade, om än väl varma.

Tjo!