Skriva igen?

Är det dags att återigen väcka liv i den här bloggen? Och medan jag tänker den tanken så kräks stackars Dexter. Lite risig i magen tror jag men han brukar hämta sig snabbt.

Bloggandet får vänta, städning hägrar.

Torsdag och ledig

Kort arbetsvecka. Ledig torsdag vilket är skönt. Dock inga klämdagar inom landstinget. Full planering för kommande helgers turer. På fredag bär det av mot Mariannelund och Trollevägga för klättring. Detta förutsatt att vädret är på vår sida. Premiärtältning för Dexter då. Förra helgen gick vi två etapper på Tjustleden. Inlägg om detta kommer senare.

SRF närmar sig med stormsteg. Apropå storm var det riktigt grinigt ute igår. Blixtnedslag på jobbet vilket släckte allt. Det som gör det hela sämre är att jag jobbar på sjukhuset...

Som sagt, SRF. Två veckor kvar till en helg med hög och hård musik. Och såklart ypperligt sällskap i form av en bunt Uppsala-akademiker. Planeringen är i full gång:)

Nyss hemkommen från fem km på Karlstorp med Dexter. Skönt att komma ut lite samtidigt som det är trevligt att se att både min och Dexters fot verkar hålla ihop. Efter lunchen hägrar gränsö för litet allmänt slappande. Ska sätta en slackline om tillfälle ges.

Middag? Ingen aning...det löser sig.

Premiär för Dexter

Planerar att komma igång med löpningen igen efter en tid med öm häl. Även Dexter har haft haltat lite på ena bakbenet då han förmodligen stukat "lilltån". Båda vi börjar dock krya på oss och vi har nu varit ute på premiärturen tillsammans i Västervik.

Sprang i lugnt tempo stranden vid Gamlebyviken för att där köra en kort stretch. Löpning tillbaka till Piperskärr där Dexter får nosa runt lite i vår lilla hage medans husse avslutar med lite styrkeövningar på den lokala lekplatsen. Efter en tids uppehåll från löpningen känns benen aningen tunga, detta trots att jag hela tiden det varit bart ute cyklat en hel del. Det kommer dock att gå lättare och lättare med tiden. Ska lägga in åtminstone fyra löppass i veckan kombinerat med styrkeövningar. Utöver detta vill jag komma igång med cyklingen igen men det kräver att Dexter är någorlunda bekväm att vara ensam i det nya boendet. Vi får ta det i långsamma steg helt enkelt.

Besök

Har fram till i söndags haft besök av sambo och hund från Sundsvall. Mycket trevligt även om vädret inte varit det bästa. Inskolning för Dexter på dagis och en kort tripp till öland kom att stå på schemat. Var även ut på Gränsö ett par gånger där Dexter glatt doppade tassarna i havets kalla vatten. Gjorde även ett heroiskt dyk från klipporna då favoritpinnen rullade i vattnet. Dagen bjöd i övrigt på mestadels sol men också en del friska vindar. Skönt att komma ut var det iaf.

Angående Öland så var det inte någon vanlig turisttur vi åkte på då min kära sambo var ditbjuden på anställningsintervju, ett jobb hon också skulle visa sig erbjudas. Kul tycker vi alla då det blir avsevärt mycket närmare med 17 mil till Öland jämfört med ca 70 mil till Sundsvall.

Efter ett par dagar tror jag Devrim ändå tyckte att staden Västervik var helt okej men att bo i en liten etta en bit utanför stadens gränser är inte riktigt hennes grej. Måste dock hålla med henne om att Västervik är mysigt med sina små slingrande gator och närheten till hav och natur. Sommartid tror jag det blir en höjdare :)

I söndags åkte Devrim hem vilket såklart var trist. Jag och Dexter, som nu kommer att stanna i Västervik över sommaren, tog vara på det allt varmare vädret och besteg två av traktens utsiktsberg, Fruberget och Örnberget. Fruberget erbjuder lite mer klättring på vägen till toppen där en gammal fornborg står och vakar. Från toppen av örnberget är utsikten över skärgården magnifik och ger lite känsla av att vildmark trots närheten till väg och parkering då anmarschen begränsar sig till 10 min.

Bra väder och sol. Livet är generöst.

Hemma efter cykeltur. Kortis men ack så skönt. Lyckades även träffa på min hyresvärd för första gången. Efter ett par månader i lägenheten har vår kontakt begränsat sig till ett par telefonsamtal.  Nu har jag dock ett ansikte också. 

Som den kostkunnige man föreställer har man lärt sig att det är viktigt att få i sig något oprdentligt efter ett hårt (nåja) pass. För dagen ekar dock skafferiet relativt tomt då helgen kommer att tillbringas på annan ort. En banan och tre brända mandlar (ja, de rosa varianterna) blev det. Dock blir det snart middag bestående av kokt potatis och skinka vilket kommer att mäta behovet efter sockerarter och aminosyror. Kanske också en näve chips...

En tur på Gränsöleden

Vädret har den senaste tiden visat sig från sin bästa sida här på östkusten vilket jag idag tänkte ta vara på. Suget att få komma ut lite i frisk luft och natur låg också och tryckte på. Hade sedan en tid läst in mig på utbudet av vandring i närområdet och skulle nu ge Gränsöleden ett försök. Leden tar sin början vid Gränsö kanal för att sedan följa halvöns kust hela vägen runt för att återvända till kanalen. Tolv kilometer ska det vara runt.

Börjar med en cykeltur på ett par km innan vandringen tar vid. Första delen av turen går på Gränsös östra sida där närheten till havet är tydlig stora delar. Vid Lillön dyker den första riktiga rastplatsen upp med ett antal grillplatser samt ett ordentligt vindskydd som det utan vidare skulle gå att övernatta i. Vyn över delar av Tjust skärgård är njutbar och det finns en hel del klipphällar att utnyttja för sol och slappande.

 Vy från Lillön

Leden drar sig vidare efter kustlinjen och följer snart ett vidsträckt område med betesmark innan man kommer fram till Kroken. Inget vidare plats för fika och siktet sätts på Skanvid et par km söderut. Här tar stora stenhällar vid vilka till stor del består av den röda Västervikskvartsen. Här finns också lämningar efter tidigare militär verksamhet, en väl vald plats med tanke på Skanviks vy ut mot Asken. Ett fågelskyddsområde tar sin början här och leden svänger in mot skogsmark. Det går bra att följa stenstranden ännu en bit men snart kommer man in på privat mark som också uppmärksammar på häckande fåglar längs hela viken. Ytterligare ett vindskydd passeras strax efter Skanvik, där jag passar på att ta en snabb fika och få i mig lite vatten då solen ligger på.

 Skanviks stenhällar

Från Skanvik drar sedan leden söderut mot Gränsös sydligaste udde, vilken indikerar att halva sräckan är avklarad. Leden går inte hela vägen ut på udden men det går bra att ta en extra sväng ut om man vill. Dock inget jag tog mig för utan färden fortsatte mot Sandviks sandstrand. Här ändrar leden till viss del karaktär och man lämnar de havsnära klipporna och drar sig längre in i skogsmark. Sandstranden vid Sandvik ligger i en vik och det finns gott om plats, iaf iadg. Den närliggande parkeringen förevisar dock att det förmodligen samlas en del folk här en varm dag under semestern. Då det finns ett antal bord uppställda blir detta platsen för min lunch. Hårdbröd med ost, ägg, nötter, vatten, ett par frukter samt en provsmakning av en av alla näringsdrycker vi förskriver på jobbet. Chokladsmak. Sådär god efter ett par timmar i varm ryggsäck.

Biten efter Sandvik är fin men tyvärr övergår stigen till regelrätt väg efter ett tag vilket drar ned betyget lite. Hela sträckan fram till Grönsö slott, ca fyra km, går efter vägar med ett kort undantag strax innan slottsområdet. Det sitter dock folk och solar efter hela kuststräckan och ett par fiskare med sisådär 5 spön var står upradade lite här och var. Väl framme vid slottet tar jag en snabb tur över på Ekholmen, en liten broförsedd ö utanför slottskaffet. Här växer endast ek och massvis med vitsippor.

 Ekholmens vitsippor

Härifrån och upp till kanalen är det cykelväg som gäller innan cykeln slutligen kan låsas upp. En trevlig vandring där Gränsös västra kustlinje får ses som den mer spännande och sevärda, iaf om det är närhet till havet som önskas. Att ta sig till Lillön från stranden vid Bondbacken är smidigt och det kommer nog att bli ett par dagar med grill och bad för Dexter där i sommar.

Tills nästa gång...

Klätterkurs i häggsta

Som ni kanske läst i en av Sveriges större spridare av kloka ord, The Next Route, har det blivit högst aktuellt med en vidareutveckling av kunskaperna gällande gnejs och granit. Sagt och gjort - en fortsättningskurs klippklättring bokades tidig försommar.

I sällskap med Vaggeryds stenätare Björn knappades Häggsta in på GPS:en och färden tog sin början norrut. Efter ingen(!) felnavigering var vi så framme en eftermiddag i April och visst kände man av en viss nervös spänning inför helgens äventyr. Efter en tältnatt dyker så vår intruktör upp, den mycket renomerade Nicolas Gafgo.

Tillägas skall väl att första natten var lite smått kuslig med tanke på vad Björn visade upp strax innan lampan slocknade. Att det låg en kyrkogård 100 m ovanför tältplatsen gjorde inte det hela bättre..

Gav oss snabbt i kast med kilplaceringar, varje tradklättrares yttersta livlina. En god kilplacering är din vän för livet, en kil som floppar skrattar åt dig hela vägen ned. Vidare till standplatser och vad som bör tänkas på för att sitta säkert på klippan.

Leder även varsin trea som första riktiga känning av the sharp end. Inga markfall får räknas som godkänt.

Björn på väg ner efter lyckad förstamanstur.

Så var dag 1 över. När natten kom tändes en värmade eld då det kröp under nollstrecket nattetid. Ingen fara då man väl kom i sovsäcken men promenaden den 100 metrarna till tältet var sådär rolig. Kände oss tvungna att iförda pannlampor ta en extra sväng och kolla till bilen för att få upp lite välbehövlig värme. Två killar med pannlampor på en kyrkogård mitt i natten får kanske ses som aningen bisarrt....eller kanske bara excentriskt i sin fulla grad. Just det, inte att förglömma kvällens middag. Bruna bönor med stekt fläsk. Kände sig som en guldgrävare i Klondyke med jävlar vad gott det smakade. Riktig höjdare.

Dag 2. Dags för lite seriösare ledarbete. Jag inleder med första repan av Ekleden, en av Häggstas klassiker. Trevlig klättring upp till stand där Björn fortsatte resan upp mot toppen. I det hela en trevlig led och klart roligt att komma igång med att lägga kil. 

 Björn för firning från Ekleden.

Nästa led på schemat är Sjuan, en spricka/dieder som Gillis Billing klättrade i mitten av 30-talet. Det är klassiker det. Nuvarande sträckning lämnar dock sprickan till en början för trevligare klättring på vägen bredvid. Det är också en av de längre lederna på Häggsta med sin 38 meter.  Björn leder förträffligt trots den sanslösa vind som gör oss sällskap. Jag tar över som försteman inför andra replängden och står inför stämklättring ett par meter innan första kil kan läggas. Efter ytterligare ett par meter och nästa kil kommer så utsteget. Sprickan fortsätter åt vänster, dock utan mig. Ett kort överhäng skall forceras innan sista stand är ett faktum. Absolut ingen svår klättring men klart luftigt och annorlunda för en led i trea-registret. Björn kommer efter utan missöden. Nedfirning.

Kursen avslutas med genomgång av firning förbi knut samt urkoppling ur systemet vid ev. tillbud. Även assisted hoist provas på. Lite som en start på kamraträddning kan man säga.

Sammanfattnignsvis en mycket bra och för mig personligen en väldigt givande kurs. För Björn var nog mycket av det som sades en repetition men enligt mig minst lika mycket värt. Handlar inte om att en gång lära sig, det ska stanna i huvudet också.

Trevlig helg med trevlig sällskap - får repeteras ett flertal gånger i sommar :)

Flytt till Västervik

Som bekant för de flesta i min bekantskapskrets har jag lämnat Umeå och Sundsvall. Detta då arbetsmöjligheter öppnade sig i östkustens pärla, Västervik. Dietist på Västerviks sjukhus var det som erbjöds och att tacka nej var uteslutet. Så här är jag.

Kort om mit nyfunna arbete. Sitter på sjukhuset som en av fyra ansvariga för att folk äter som de bör och att inneliggande patienter så gott det går har en trivsam tillvaro gällande maten. Låter inte enkelt och är inte det heller. Skoj dock. Praktik efter nio terminer teori känns gott och ger mersmak för arbetslivet.

Återuppstånden

Precis som med åkermark ska det vara nyttigt med ett års träda även för bloggskrivandet. Träda är även ett sätt att bekämpa ogräs så med det sagt kommer skitinlägg i framtiden att vara allt mer sällsynta. 

Here we go!!