Tre dagar efter hemkomst från de mer nordliga bergstrakterna drog vi iväg ett gäng ännu en gång. Denna resa var mer av det bekväma slaget med boende i egen stuga, dagsturspackning och en varm dusch varje dag. Åsvallens stugby i Tänndalen var vår destination. Totalt var vi sex personer + hund. Dexters första kontakt med fjällvärlden men långt ifrån den sista. Om ett par år kommer han vara en riktig veteran i de sammanhangen, förhoppningsvis både sommar- som vintertid.
- Ankomstdagen
Anländer till stugan runt 1430. Börjar lite smått packa upp våra prylar och ger oss sedan ut på en kortare tur upp mot trädgränsen. Skönt att röra på benen efter ett antal timmar i bilen. Aningen blött då vi följde vinterledens sträckning med trevligt med fjälluften och stillheten.
- Andra dagen
Efter frukost lastar vi in behövlig utrustning i bilen och beger oss till foten av Hamrafjället. Relativt stadig stigning direkt från start (gick samma väg vintertid helt ospårat och det var klart tyngre) men väldigt fina omgivningar då man går i björkskog genom hagar med kor förbi ett par fäbovallar. Stigen blir eftersom brantare och bjuder på slutet på ett väldigt motlut. Efter trädgränsen är det som att heöt byta miljö. Otroligt tydlig och dramatisk övergång från tät björkskog till kalfjäll med gräshed som underlag. Utsikten över Tänndalen börjar här bli riktigt fin. Vi går mot toppen och möts av ett jättelikt stenröse som markerar Hamrafjällets högsta punkt, 1032 möh. Spektakulär utsikt över Tänndalen som bjuder på en vy som påminner om den flygande känsla man får då man står uppe vid Vassaloamijavri och tittar ut över Vistasdalen i Kebnekaiseområdet. Efter toppbeöket letar vi oss ned mot Anderssjöarna för lite lä och en fin plats att äta lunch på. Vyn över nämnda sjöar är enastående och har man varit i området även vintertid så är det än roligare att kunna orientera sig. Vissa av gruppens medlemmar ger sig ut på små utflykter för att röra lite på sig efter lunchen medan andra finner absolut njutning i att bara luta sig tillbaka, slappna av och blunda. Vid ett antal tillfällen störs friden av en stor renflock som springer förbi väldigt nära men det är en störning vi gärna kan ta. Dexter var överväldigad av renarnas närhet och frågade nog sig sälv vad det var som pågick runtomkring honom. Dock kan man fundera på renarnas slutledningsförmåga då de gång på gång springer precis där vi sitter. Alltid med samma förvånade uttryck. Vi börjar efter ett par timmars fjällnjutning bege oss nedåt. Återigen imponeras man av hur vacker alla miljöer är och björskogen på väg ner till bilen är en fröjd att vandra i.
- Tredje dagen
Målet för dagen är Bolagskammen med utsikt in över Norge och Storvigelns i sammanhanget höga topp. Börjar vår vandring i västra änden av sjön Malmagen och informeras på vägen att björnjakt pågår i området. Spännande men inget som avskräcker oss. Inlednade delen av turen går genom böljande björkskog med lätt stigning och ett par vattendrag passeras, till glädje för tomma vattenflaskor och Dexter får sig ett dopp i varje liten bäck som rinner förbi. Balanssinnet på en icke namngiven gruppmedlem sviker en aning då flaskan skall fyllas och resans första (och enda) ofrivilliga vattenkontakt är ett faktum. Ett gott skratt och inga vidare bekymmer då vädret spelar oss i händerna. Efter ett par kilometer kommer vi så ur skogen och leden fortsätter över fjällsidan upp mot bolagskammen. Väl framme breder Bolagen ut sig nedanför oss och Storvigeln reser sig ståtligt över omgivningarna. Vi känner dock att kammen är alltför kall och blåsig att fungera som rastplats men kamerorna plockas fram för att föreviga ögonblicket. Vi letar oss en bit öster om leden vi kommit på och hittar en rad med släta, nästan vertikala klipphällar som erbjuder gott skydd för vinden men ändå släpper igenom en del sol.´Den medhavda baguetten med rödbetssallad och kötbullar smakar bra och vi sitter och bara njuter av lugnet ett tag innan färden går vidare. Beger oss nu mot toppen av den närbelägna Lillstöten med en höjda v gissningsvis 1100 möh. Efter lyckad topptur väljer vi att förlägga dagens fika på norrsidan av fjällsluttningen. Även här bjuds det på lite kortare utflykter av några tappra vandrare. Ett par timmar senare har vi packat ihop och börjat nedfärden mot bilarna. Lättvandrat och välspångat över blöttare partier och ett par renar gör sig synliga bland fjällbjörkarna. Det här blev resans längsta tur på ca 10 km och solen gjorde oss sällskap hela vägen.
- Fjärde dagen och hemresa
En sista kortare tur skulle hinnas med. Mittåkläppens på håll spetsiga topp (1212 möh) skulle besegras och färden gick, efter städning och packning, mot djupdalvallen och ledens början. De första kilometrarna gick genom lättvandrad björkskog som glesnade lite mot slutet. Där leden viker av västerut för att sedan följa kammen upp mot toppen valde vi istället att gå rakt fram och ta oss upp direkt i fallinjen. Det finns två vägar upp och vi visste att vi skulle komma på den brantare stigen så småningom. En liten rolig detalj är att vi alldeles efter djupdalvallen blev tillfrågade av en kille med filmkamera och hund om det var okej om han filmade oss delar av vägen upp. Det var tydligen något projekt för lokalteve så om ni hittar igen lokalteve för härjedalen eller kanske funäsdalen så kanske vi dyker upp i bild. Tillbaka till uppgången. Det började med en bitvis brant stigning mellan ett par klippor på bergssluttningen för att sedan övergå i riktigt brant klättring innan topplatån uppenbarade sig men alla i gruppen tog sig upp utan missöden, vilket vi allt stoltserade lite med. Den som hade minst problem tror jag var Dexter som helt orädd hoppade mellan tuvor och stenar trots att det lutade skarpt över klippkanten till höger. Orädd eller oförståndig, vet inte vad som stämmer bäst in. På toppen blåste det rejält och trots goda försök att hitta en plats i lä att luncha på så blev det till att uthärda snålvinden medan matlådan ingesterades. På nedvägen valde vi den mer traditionella leden som också utmärkts som "rekommenderad färdväg ner". Leden slingrade fram nedför fjälsluttningen och anslöt så småningom till stigen ned till Djupdalsvallen. Efter en välbehövlig och ack så skön tvätt av fötter i jåkken vid parkeringen satte vi oss i respektive bil och begav oss mot Sundsvall. Ett matstop vid Tony´s pizzeria i Vemdalen satt fint och vi var sedan hemma vid 20:30 på tisdagskvällen.
Sammanfattningsvis en väldigt trevlig resa i fjälltrakter man tidigare inte nyttjat så mycket under sommartid. Vi trivdes så pass bra att vi redan ett par dagar efter hemkomsten bokade en stuga för fyra dagar extra. Ser redan fram emot detta!
Till fjälls!
torsdag 28 augusti 2008
onsdag 27 augusti 2008
Sammanfattning av sommarens aktiviteter
Då intresset för att sitta framför datorn minskat under sommarmånaderna så har det också blivit glest med inlägg. Jag ska nu försöka mig på en sammanfattning över vad som hänt senaste månaden med tonvikt på diverse friluftsaktiviteter.
10/8 - 19/8
FJÄLLVANDRING ABISKO - NIKKALOUKTA (utanför kungsleden)
Jag och broder Henrik hade en längre vandring planerad i massiven runt kebnekaise-området. Åtta dagar skulle det hela ta och starten förlades till Abisko. Efter en natt i sovkupé (som vi bebodde helt ensamma p.g.a. stora horder lumpare vilket tacksamt togs emot) var vi så framme vid Abisko turiststation. Ryggsäckarna lastades på och färden startade. Jag bar till en början runt 20 kg allt inräknat och Henke kånkade på aningen mindre men hade då kamerautrustningen att bära runt på.
Första etappen inleddes med ett par kilometer efter kungsleden innan vi vek av upp mot tältlägret strax innan Ballinvaggis början. Relativt tuff stigning bitvis då vi skulle upp runt 500 höjdmeter innan det var dags för första dagens tältresning. Vi övernattade strax innan de små sjöarna i dalens västliga krökning. Helt okej tältplats och vatten i närheten.
Vaknade efter en god natts sömn och med renvaktarstugan ett par kilometer längre fram som första anhalt. Relativt lättvandrat och vi var båda överens om att vem som än byggde stugan visste att välja bra plats. Utsikt åt väster mot kungsledens sträckning och söderut mot massivet Adnetjårro (1755 möh). Fortsatt vandring ner mot vad jag antar är Bessevaggi för att där luncha ovanför jåkkens fall ner i dalen. Nedstigningen efter samma jåkk var småbrant och efterhand snårig av vide men fötterna kändes ändå lätta och kåtan ovanför Aliseatnu nåddes utan bekymmer. Ny fikapaus och en sorgligt försök att elda upp diverse småskräp i kåtans eldstad. Henrik myntade ett redan klassiskt uttryck om oss hobbyvandrare och våra påhitt - "samerna skulle skratta åt oss". Bestämde oss för att kolla tältplatser vid bron över Vierrojohka, strax innan dalgången Vierrovaggi. På en hylla ovanför jåkken placerades vårt trogna Nammatj inför andra natten. Vi passade här på att tvätta en del kläder och även oss själva i jåkkens kalla strömmar. Otroligt vad kallt det kan vara men lika otroligt vad skönt och fräscht det känns efteråt. Väl värt pinan. Efter matlagning och kvällsbestyr kröp vi ner i sovsäckarna och kände värmen sprida sig. Signad vare dunprodukter av alla dess slag.
Tredje dagen såg redan innan ut att bli ett riktigt kraftprov. Vi skulle först ta oss upp ett antal hundra höjdmeter till Mårmastugan och där äta lunch. Regnet strilade i stort sett konstant och sten utgjorde underlaget stora delar av vägen. Väl i Mårmastugan åt vi och passade på att torka lite kläder så gott det gick men i och med att fler vandrare anslöt så packade vi efter nån timme ihop ihop och begav oss upp mot Mårmapasset, ytterligare 400 höjdmeter, varav ca 220 bestod av väldigt brant vandring/klättring. Detta med full packning och regn. Vi kände på oss att det skulle bli tufft men inte många alternativ så vi satte kurs mot passet och stålsatte oss för vad som komma skulle. Väl framme tog vi en paus alldeles nedanför det branta partiet och försökte härifrån rekognosera vilken väg som skulle vara mest effektiv att välja. Började klättringen i måttligt tempo, något som visat sig väldigt viktigt vid vandring i brant terräng. Efterhand vi kom högre och högre upp insåg vi att det här inte skulle vara så slitsamt som vi trott och det var med ett leende på läpparna vi till slut stod på passets krön och blickade ut över dalarna såderut och norrut. Inte för att vi såg alltför mycket då det regnade och haglade om vart annat. Det som dock skulle visa sig bli den tuffa biten låg dock fortfarande framför oss. Blockterräng i ganska skarp nedförslut och blöta stenar lockade inte. Broder hade fått tips om en alternativ väg ned från passet där en stor del av denna stenöken skulle kunna undvikas till förmån för gräsfält utefter sluttningen. Tältplats blev, efter lång nedförslöpa med ett ont knä som följd, vid sjön Vassaloamijavri med underbar vy ut över den magnifika Vistasdalen och dess gröna prakt. Från att i ett par dagar vandrat mestadels över steniga områden och utan att träffa på några mängder av andra vandrare så kändes det riktigt civiliserat att komma fram till Vistas och dess relativa närhet till frekvent besökta leder och stugor. Att vi också gick förbi just denna plats vid senaste vandringen gjorde att man kände sig lite på "hemmaplan". Båda var efter dagen riktigt slitna och en vilodag planerades in. Kläder behövde torkas och kroppen återhämta sig. Tältet restes, torklina byggdes och Henke gjorde en kortare utflykt upp på toppen 1032 precis bredvid sjön. Sömn!
Fjärde dagen. Vilodag. Flyttade tältet 300 höjdmeter ner i Vistasdalen och nyttjade tälplatsen bredvid kåtan vid Vassajohkas utflöde i Visttasjohka. Den planerade vilan bestod av en kort dagstur med lätt packning till Vistasstugan, 12 km tur och retur. Väl där köpte vi lite välbehövligt godis och läste oss igenom gamla tidningsartiklar som berörde området. Historien om Lisa och Lisas stuga samt grottan i Kaskavagge samt en imponerande text om fjällföreståndaren "Fjäll-Nisse" intogs med stort nöje. Vi hade tidigare haft lite funderingar på om Vistasdalen möjligen huserar med någon svamp. Vet inte om man kan kalla det svamp utan att det blir en underdrift. Massvis med soppar växte i den täta björkskogen och storleken på dessa soppar översteg allt annan vi någonsin sett i svampväg. De största exemplaren mätte >25 cm i diameter och skulle nog väga in på runt kilot. Svårt att säga vad det var för svamp med gissningsvis någon form av björksopp med tanke på vegetationen. Vi återfärden från Vistasstugan gick vo över på andra sidan Visttasjohka för snabb koll på vart vi skulle ta vägen dagen efter, då målet var Tarfala via Kaskavagge och det höga passet ned mot Tarfaladalen.
Femte dagen startade vi tidigt och tog snabbt höjd på andra sidan Vistasdalen. Kartan visade att ca 500 höjdmeter skulle vandras på de 2-3 första kilometrarna. Väl uppe visade klockan på strax över två timmar från tältplatsen till höjden ovanför Njunni i Kaskavagge. Snabbt och effektivt var vi överens om. Snabb fika och vidare färd mot Kaskavagges vindskydd för lunch. Blåsten hade tilltagit en del och att kunna avnjuta nylagad mat och torkning av kläder inomhus var mycket värt. En stunds ryggläge och höga ben laddade tillsammans med maten kroppen för ny stigning på 500 höjdmeter upp till passet mellan Cievrralahku och Tarfaladalen. Första kilometern efter lunchen kändes riktigt seg men sedan kom vi igång igen. Även här dominerade stenarna men i plattare format och med en hel del små gräsplättar att kryssa mellan vilket underlättade vandringen avsevärt. Värt att nämna är att jag inför denna dagen bytte skodon från kängor till avsevärt lättare vattensportskor som ett litet experiment. Resultatet var slående då fötterna kändes fantastiskt lätta och precisionen att pricka rätt sten att kliva på ökade markant. Vi passerade under Darfalglaciären och gick korta streckor över de snölegor som låg i vår väg. Slutligen nådde vi så passets krön och Henke plockade fram kameran för att föreviga de magnifika vyer som låg framför oss. Hela kebnekaisemassivet med tillhörande glaciärer samt de omgivande topparna och isarna runt Tarfala låg i blickfånget och det var inga problem att stanna här en extra stund. Nedgången mot Tarfala var sedan väldigt brant och lös så det gällde att välja rätt väg och vara försiktigt för att undvika att alltför mycket sten rasade iväg under fötterna. Val av tältplats väl nere i dalen var inte helt enkelt då de tips om tältplatser vi hade sedan tidigare var lite luddiga. Valet föll på en ehlt slät och jämn gräsyta som tidigare varit en del av sjöbotten men nu var helt torrlagd. Perfekt för trötta vandrare vilket minst sagt var fallet. Dock kände jag mig personligen fräschare än jag trott jag skulle göra men Henke var rejält sliten och lovade heligt att "nästa tur blir en stugtur med überlätt packning". Hur dags vi gick och la oss visar på hur pigga vi egentligen var. Vi låg båda i sovsäckarna 19:15. En liten stund senare hör vi ljud utanför tältet. Tarfalas forskningsstations studenter nyttjar uppenbarligen denna plan för diverse aktiviteter och vi hade nu slagit upp tältet mitt i deras brännbollsplan. Inget vi direkt stördes av och matchen avslutades runt 22:00.
Sjätte dagen inleddes med flytt av tält närmare Kebnekaises fjällstation, en kortare tur på runt 7 km. Henke gjorde innan detta en kortare tur upp till storglaciären och tittade lite på isen. Själv låg jag i tältet och slöade. Väl nere vid Keb unnade vi oss dusch och bastu på stationen för att sedan laga mat i självhushållet. Lyx helt enkelt. Två dagar spenderades i närheten av stationen med endast kortare utflykter. Henke "besteg" Kaipak och vi gjorde en utflykt ned i Laddjuvaggi för att kolla in eventuella boulderblock som lockade och nog fanns det att klämma på alltid. Det får bli ett projekt för framtiden att klämma östra leden till toppen och ta ett par dagars fjällbouldering nedanför stationen. Ser redan fram emot detta (Björn?).
Tanken var att en av dessa dagar skulle spenderas med att bestiga Kaskasatjåkka (2076 möh) med utgångspunkt Tarfala men vi kände båda att vi var alltför slitna för att orka med detta. Sista dagen gick vi mot Nikkaloukta och en då efterlängtad hemresa. Vi drev runt på Kirunas gator ett par timmar i väntan på försenad tågavgång och SJ lyckades med bedriften att öka på förseningen under natten. Framme i Sundsvall 3 timmar försenade men ack så skönt att komma hem efter åtta dygn i Norrlands vildmarker.
10/8 - 19/8
FJÄLLVANDRING ABISKO - NIKKALOUKTA (utanför kungsleden)
Jag och broder Henrik hade en längre vandring planerad i massiven runt kebnekaise-området. Åtta dagar skulle det hela ta och starten förlades till Abisko. Efter en natt i sovkupé (som vi bebodde helt ensamma p.g.a. stora horder lumpare vilket tacksamt togs emot) var vi så framme vid Abisko turiststation. Ryggsäckarna lastades på och färden startade. Jag bar till en början runt 20 kg allt inräknat och Henke kånkade på aningen mindre men hade då kamerautrustningen att bära runt på.
Första etappen inleddes med ett par kilometer efter kungsleden innan vi vek av upp mot tältlägret strax innan Ballinvaggis början. Relativt tuff stigning bitvis då vi skulle upp runt 500 höjdmeter innan det var dags för första dagens tältresning. Vi övernattade strax innan de små sjöarna i dalens västliga krökning. Helt okej tältplats och vatten i närheten.
Vaknade efter en god natts sömn och med renvaktarstugan ett par kilometer längre fram som första anhalt. Relativt lättvandrat och vi var båda överens om att vem som än byggde stugan visste att välja bra plats. Utsikt åt väster mot kungsledens sträckning och söderut mot massivet Adnetjårro (1755 möh). Fortsatt vandring ner mot vad jag antar är Bessevaggi för att där luncha ovanför jåkkens fall ner i dalen. Nedstigningen efter samma jåkk var småbrant och efterhand snårig av vide men fötterna kändes ändå lätta och kåtan ovanför Aliseatnu nåddes utan bekymmer. Ny fikapaus och en sorgligt försök att elda upp diverse småskräp i kåtans eldstad. Henrik myntade ett redan klassiskt uttryck om oss hobbyvandrare och våra påhitt - "samerna skulle skratta åt oss". Bestämde oss för att kolla tältplatser vid bron över Vierrojohka, strax innan dalgången Vierrovaggi. På en hylla ovanför jåkken placerades vårt trogna Nammatj inför andra natten. Vi passade här på att tvätta en del kläder och även oss själva i jåkkens kalla strömmar. Otroligt vad kallt det kan vara men lika otroligt vad skönt och fräscht det känns efteråt. Väl värt pinan. Efter matlagning och kvällsbestyr kröp vi ner i sovsäckarna och kände värmen sprida sig. Signad vare dunprodukter av alla dess slag.
Tredje dagen såg redan innan ut att bli ett riktigt kraftprov. Vi skulle först ta oss upp ett antal hundra höjdmeter till Mårmastugan och där äta lunch. Regnet strilade i stort sett konstant och sten utgjorde underlaget stora delar av vägen. Väl i Mårmastugan åt vi och passade på att torka lite kläder så gott det gick men i och med att fler vandrare anslöt så packade vi efter nån timme ihop ihop och begav oss upp mot Mårmapasset, ytterligare 400 höjdmeter, varav ca 220 bestod av väldigt brant vandring/klättring. Detta med full packning och regn. Vi kände på oss att det skulle bli tufft men inte många alternativ så vi satte kurs mot passet och stålsatte oss för vad som komma skulle. Väl framme tog vi en paus alldeles nedanför det branta partiet och försökte härifrån rekognosera vilken väg som skulle vara mest effektiv att välja. Började klättringen i måttligt tempo, något som visat sig väldigt viktigt vid vandring i brant terräng. Efterhand vi kom högre och högre upp insåg vi att det här inte skulle vara så slitsamt som vi trott och det var med ett leende på läpparna vi till slut stod på passets krön och blickade ut över dalarna såderut och norrut. Inte för att vi såg alltför mycket då det regnade och haglade om vart annat. Det som dock skulle visa sig bli den tuffa biten låg dock fortfarande framför oss. Blockterräng i ganska skarp nedförslut och blöta stenar lockade inte. Broder hade fått tips om en alternativ väg ned från passet där en stor del av denna stenöken skulle kunna undvikas till förmån för gräsfält utefter sluttningen. Tältplats blev, efter lång nedförslöpa med ett ont knä som följd, vid sjön Vassaloamijavri med underbar vy ut över den magnifika Vistasdalen och dess gröna prakt. Från att i ett par dagar vandrat mestadels över steniga områden och utan att träffa på några mängder av andra vandrare så kändes det riktigt civiliserat att komma fram till Vistas och dess relativa närhet till frekvent besökta leder och stugor. Att vi också gick förbi just denna plats vid senaste vandringen gjorde att man kände sig lite på "hemmaplan". Båda var efter dagen riktigt slitna och en vilodag planerades in. Kläder behövde torkas och kroppen återhämta sig. Tältet restes, torklina byggdes och Henke gjorde en kortare utflykt upp på toppen 1032 precis bredvid sjön. Sömn!
Fjärde dagen. Vilodag. Flyttade tältet 300 höjdmeter ner i Vistasdalen och nyttjade tälplatsen bredvid kåtan vid Vassajohkas utflöde i Visttasjohka. Den planerade vilan bestod av en kort dagstur med lätt packning till Vistasstugan, 12 km tur och retur. Väl där köpte vi lite välbehövligt godis och läste oss igenom gamla tidningsartiklar som berörde området. Historien om Lisa och Lisas stuga samt grottan i Kaskavagge samt en imponerande text om fjällföreståndaren "Fjäll-Nisse" intogs med stort nöje. Vi hade tidigare haft lite funderingar på om Vistasdalen möjligen huserar med någon svamp. Vet inte om man kan kalla det svamp utan att det blir en underdrift. Massvis med soppar växte i den täta björkskogen och storleken på dessa soppar översteg allt annan vi någonsin sett i svampväg. De största exemplaren mätte >25 cm i diameter och skulle nog väga in på runt kilot. Svårt att säga vad det var för svamp med gissningsvis någon form av björksopp med tanke på vegetationen. Vi återfärden från Vistasstugan gick vo över på andra sidan Visttasjohka för snabb koll på vart vi skulle ta vägen dagen efter, då målet var Tarfala via Kaskavagge och det höga passet ned mot Tarfaladalen.
Femte dagen startade vi tidigt och tog snabbt höjd på andra sidan Vistasdalen. Kartan visade att ca 500 höjdmeter skulle vandras på de 2-3 första kilometrarna. Väl uppe visade klockan på strax över två timmar från tältplatsen till höjden ovanför Njunni i Kaskavagge. Snabbt och effektivt var vi överens om. Snabb fika och vidare färd mot Kaskavagges vindskydd för lunch. Blåsten hade tilltagit en del och att kunna avnjuta nylagad mat och torkning av kläder inomhus var mycket värt. En stunds ryggläge och höga ben laddade tillsammans med maten kroppen för ny stigning på 500 höjdmeter upp till passet mellan Cievrralahku och Tarfaladalen. Första kilometern efter lunchen kändes riktigt seg men sedan kom vi igång igen. Även här dominerade stenarna men i plattare format och med en hel del små gräsplättar att kryssa mellan vilket underlättade vandringen avsevärt. Värt att nämna är att jag inför denna dagen bytte skodon från kängor till avsevärt lättare vattensportskor som ett litet experiment. Resultatet var slående då fötterna kändes fantastiskt lätta och precisionen att pricka rätt sten att kliva på ökade markant. Vi passerade under Darfalglaciären och gick korta streckor över de snölegor som låg i vår väg. Slutligen nådde vi så passets krön och Henke plockade fram kameran för att föreviga de magnifika vyer som låg framför oss. Hela kebnekaisemassivet med tillhörande glaciärer samt de omgivande topparna och isarna runt Tarfala låg i blickfånget och det var inga problem att stanna här en extra stund. Nedgången mot Tarfala var sedan väldigt brant och lös så det gällde att välja rätt väg och vara försiktigt för att undvika att alltför mycket sten rasade iväg under fötterna. Val av tältplats väl nere i dalen var inte helt enkelt då de tips om tältplatser vi hade sedan tidigare var lite luddiga. Valet föll på en ehlt slät och jämn gräsyta som tidigare varit en del av sjöbotten men nu var helt torrlagd. Perfekt för trötta vandrare vilket minst sagt var fallet. Dock kände jag mig personligen fräschare än jag trott jag skulle göra men Henke var rejält sliten och lovade heligt att "nästa tur blir en stugtur med überlätt packning". Hur dags vi gick och la oss visar på hur pigga vi egentligen var. Vi låg båda i sovsäckarna 19:15. En liten stund senare hör vi ljud utanför tältet. Tarfalas forskningsstations studenter nyttjar uppenbarligen denna plan för diverse aktiviteter och vi hade nu slagit upp tältet mitt i deras brännbollsplan. Inget vi direkt stördes av och matchen avslutades runt 22:00.
Sjätte dagen inleddes med flytt av tält närmare Kebnekaises fjällstation, en kortare tur på runt 7 km. Henke gjorde innan detta en kortare tur upp till storglaciären och tittade lite på isen. Själv låg jag i tältet och slöade. Väl nere vid Keb unnade vi oss dusch och bastu på stationen för att sedan laga mat i självhushållet. Lyx helt enkelt. Två dagar spenderades i närheten av stationen med endast kortare utflykter. Henke "besteg" Kaipak och vi gjorde en utflykt ned i Laddjuvaggi för att kolla in eventuella boulderblock som lockade och nog fanns det att klämma på alltid. Det får bli ett projekt för framtiden att klämma östra leden till toppen och ta ett par dagars fjällbouldering nedanför stationen. Ser redan fram emot detta (Björn?).
Tanken var att en av dessa dagar skulle spenderas med att bestiga Kaskasatjåkka (2076 möh) med utgångspunkt Tarfala men vi kände båda att vi var alltför slitna för att orka med detta. Sista dagen gick vi mot Nikkaloukta och en då efterlängtad hemresa. Vi drev runt på Kirunas gator ett par timmar i väntan på försenad tågavgång och SJ lyckades med bedriften att öka på förseningen under natten. Framme i Sundsvall 3 timmar försenade men ack så skönt att komma hem efter åtta dygn i Norrlands vildmarker.
lördag 26 juli 2008
Snickerier
Snickrade idag klart på den campus-bräda jag påbörjat. Hänger nu flott på sidan av garaget och det kommer nog att tillkomma en del grepp men nuvarande räcker gott. Till veckan åker jag till Umeå för att hämta post samt se till bostaden. Hoppas kunna klämma in en dags klättring med Björn också. Har ett par nya skor som måste nötas in och det var ett tag sedan man var ute så suget finns helt klart :).
Jobbar nu två nätter till den här veckan samt två dagar och två nätter med start nästa helg. Är sedan ledig resten av sommaren. Skönt minst sagt. Åker till fjälls (Kebnekaise) med liten broder den 10:e augusti och blir borta åtta dagar för att sedan åka till Tänndalen helgen efter hemkomsten. Trevligt med lite inplanerade aktiviteter såhär mot slutet av sommaren. Ska även hinna med att provpaddla lite kajak då senaste turen gav mersmak.
Pulver åt folket!
Jobbar nu två nätter till den här veckan samt två dagar och två nätter med start nästa helg. Är sedan ledig resten av sommaren. Skönt minst sagt. Åker till fjälls (Kebnekaise) med liten broder den 10:e augusti och blir borta åtta dagar för att sedan åka till Tänndalen helgen efter hemkomsten. Trevligt med lite inplanerade aktiviteter såhär mot slutet av sommaren. Ska även hinna med att provpaddla lite kajak då senaste turen gav mersmak.
Pulver åt folket!
onsdag 23 juli 2008
Höga höjder och kluriga broar
Tar en viss tid att komma sig för att skriva under sommaren. Har dock tid på mig :).
Förra helgen åkte vi ett gäng till Skuleberget för att ge oss på en av deras cirkelbanor. 13 meter och sju trixiga broar stod mellan oss och slutplattformen. Jag började och kände redan på första bron, en ranglig sak gjord av åldrade rep, att detta skulle bli hemskt trevligt men samtidigt aningen svajigt. Särskilt om man är 1,90 lång och fick gå halvt nedhukad på vissa av broarna. Två första broarna var repbroar av olika snitt. Dom var trevliga men skulle också visa sig vara de svajigare av de sju. Tredje bron bestod av en tunn vajer att gå på samt repstumpar som hängde ned med några meters mellanrum. Det gällde att hålla tungan rätt i mun och använda hela armspannet för att nå nästa rep. Det var precis att jag, längst i gruppen, nådde fram. Vissa av oss är inte mer än 1,55...
Fjärde bron gick ut på att gå på lina på två parallella vajrar med viss hjälp av våra egna crabclaws. Lång var den och tid tog den att ta sig igenom men kändes relativt stabil. Nu övergick det till lite annorlunda broar då inga vajrar användes. Femte bestod av tre rep som dragits kors och tvärs mellan de två träden. Det gällde att hitta rätt sekvens för att ta sig igenom utan fall. Klurigt och det ska erkännas att bron klarades först efter att säkerhetsrepet använts som lite stöd. Balans på stock var nästa och bjöd på skönt gung men inga direkta svårigheter. Sista hindret var ett stort nät som forcerades på bästa sätt. Efter två timmar var vi i mål, nöjda, törstiga och en erfarenhet rikare. Rekommenderas!
Nu skall här släggas ett kort pass.
Förra helgen åkte vi ett gäng till Skuleberget för att ge oss på en av deras cirkelbanor. 13 meter och sju trixiga broar stod mellan oss och slutplattformen. Jag började och kände redan på första bron, en ranglig sak gjord av åldrade rep, att detta skulle bli hemskt trevligt men samtidigt aningen svajigt. Särskilt om man är 1,90 lång och fick gå halvt nedhukad på vissa av broarna. Två första broarna var repbroar av olika snitt. Dom var trevliga men skulle också visa sig vara de svajigare av de sju. Tredje bron bestod av en tunn vajer att gå på samt repstumpar som hängde ned med några meters mellanrum. Det gällde att hålla tungan rätt i mun och använda hela armspannet för att nå nästa rep. Det var precis att jag, längst i gruppen, nådde fram. Vissa av oss är inte mer än 1,55...
Fjärde bron gick ut på att gå på lina på två parallella vajrar med viss hjälp av våra egna crabclaws. Lång var den och tid tog den att ta sig igenom men kändes relativt stabil. Nu övergick det till lite annorlunda broar då inga vajrar användes. Femte bestod av tre rep som dragits kors och tvärs mellan de två träden. Det gällde att hitta rätt sekvens för att ta sig igenom utan fall. Klurigt och det ska erkännas att bron klarades först efter att säkerhetsrepet använts som lite stöd. Balans på stock var nästa och bjöd på skönt gung men inga direkta svårigheter. Sista hindret var ett stort nät som forcerades på bästa sätt. Efter två timmar var vi i mål, nöjda, törstiga och en erfarenhet rikare. Rekommenderas!
Nu skall här släggas ett kort pass.
torsdag 17 juli 2008
Två dagar blev en...
Paddling lördag och söndag med en övernattning emellan. Det var tanken då vi styrde kosan mot Lögdö bruk för att hämta två bokade kanadensare. En faktor var dock inte på vår sida. Vädret. Det var minst sagt lite risigt redan dagen innan vi skulle ut men vi chansade på bättre väder under helgen. Väl ute vid kanotuthyraren insåg vi snart att det här kommer inte att lätta och beslutet att helt enkelt inte paddla under lördagen togs. Målet för vår lilla utflykt var Stora Skälsjön, ett par mil norr om Ljustorp. Trots vädret åkte vi ut, utan kanoter, med syfte att kolla in våra blivande farvatten.
När vi så kommer fram är det faktiskt uppehåll men det håller inte i sig många minuter. Regnet tilltar snabbt och vi tar tillflykt till ett rastskydd med eldstad som står lägligt bredvid sjön. Nygrillade hamburgare var en av måltiderna vi planerat för under paddlingen men det får istället bli vår lunch i det fria denna dag. Det var mysigt att sitta under ett något läckande tak och höra engångsgrillarna fräsa då Willy´s frusna lades på. Efter ett par timmars rekreation begav vi oss hemåt och hoppades och bad om bättre väder dagen efter.
Söndag. Ser klart bättre ut vädermässigt då det iaf är uppehåll. Åker återigen ut till Lögdö och hämtar denna gång upp våra bokade kanoter. Efter diverse information av den väldigt trevliga "kanotgubben" var det då dags att bege sig till Skälsjön ännu en gång. Utresan bjöd på en del trassel med lastade kanoter då släpvagnen vi lånat var aningen för smal. Utan att säga för mycket kan nämnas att helt stabilt var det inte. Detta i samråd med en bitvis usel väg gjorde det hela lite nervigt.
Vädret kändes mer och mer stabilt desto närmare nämnda sjö vi kom och risken för nederbörd var inte längre lika överhängande som dagen innan. Väl framme lastades kanoter och packning av, kanoter tvättades av med rödsprit p.g.a. risken för kräftpest och allting kånkades ner till vattnet. En kortare provtur innan den stora expeditionen var tanken då halva gruppen aldrig paddlat förr. Visade sig bli en riktigt rolig historia den där där provturen. Inga namn nämnda. Tror dock det var nyttigt. Packningen lastades ombord och vi begav oss så iväg. Följde till en början den västra sjökanten men tog snart sikte på en liten ö där dagens första fika skulle inmundigas. Denna lilla holme är för liten för kartan men gissar att den ligger strax utanför Skarpudden. Efter fikat siktade vi nu på att kolla in Kyrkholmarna för eventuell lunch men väl framme lockade Sandremsholmarnas sandiga stränder än mer. Efter kanske 40 minuters paddling från kyrkholmarna drog vi så iland kanoterna på den lilla inre stranden på den östra av holmarna. Solen hade nu lite smått börjat titta fram och vattnet lockade till bad. Dock inte för alla men av gruppens sex medlemmar badade iaf två varav undertecknad gärna slängde sig i vattnet. Holmarna är sammanbundna med en sandremsa på ett par decimeters djup vilket gör det enkelt att ta sig från holme till holme. Efter uppfräschande bad slöades det en del i solen innan köken plockades upp för lunch. Knorr´s pastarätter var det som serverades och efter lite trixande med kokningen fick vi alla något varmt i magen. Precis efter lunchen började det plötsligt regna och vinden hade tilltagit markant sedan vi kom i land. Och motvind såklart. Vi packade snabbt ihop och begav oss hemåt. Siktade på östra sidan för att slippa en del vind och det var klar skillnad mot att paddla mitt ute på öppet vatten. Halvvägs tillbaka kunde vi höra åskmuler i fjärran vilket fick ordentlig fart på en av gruppens kanoter. Så länge vi höll oss efter sjökanten kändes det dock säkert och efter lite över en timmes konstant paddling drog vi så upp kanoterna på stranden vi lämnade på förmiddagen.
Alla var nog nöjda med dagen och kanske planterades ett frö för framtida kanotturer. Ljustorpsån och Indalsälven finns fortfarande kvar att göra och personligen ska jag nog tjata lite på liten broder för att komma ut på ett par dagars kajakpaddling. Hinner nog inte med det i år men för tusan, man är ju ung :).
När vi så kommer fram är det faktiskt uppehåll men det håller inte i sig många minuter. Regnet tilltar snabbt och vi tar tillflykt till ett rastskydd med eldstad som står lägligt bredvid sjön. Nygrillade hamburgare var en av måltiderna vi planerat för under paddlingen men det får istället bli vår lunch i det fria denna dag. Det var mysigt att sitta under ett något läckande tak och höra engångsgrillarna fräsa då Willy´s frusna lades på. Efter ett par timmars rekreation begav vi oss hemåt och hoppades och bad om bättre väder dagen efter.
Söndag. Ser klart bättre ut vädermässigt då det iaf är uppehåll. Åker återigen ut till Lögdö och hämtar denna gång upp våra bokade kanoter. Efter diverse information av den väldigt trevliga "kanotgubben" var det då dags att bege sig till Skälsjön ännu en gång. Utresan bjöd på en del trassel med lastade kanoter då släpvagnen vi lånat var aningen för smal. Utan att säga för mycket kan nämnas att helt stabilt var det inte. Detta i samråd med en bitvis usel väg gjorde det hela lite nervigt.
Vädret kändes mer och mer stabilt desto närmare nämnda sjö vi kom och risken för nederbörd var inte längre lika överhängande som dagen innan. Väl framme lastades kanoter och packning av, kanoter tvättades av med rödsprit p.g.a. risken för kräftpest och allting kånkades ner till vattnet. En kortare provtur innan den stora expeditionen var tanken då halva gruppen aldrig paddlat förr. Visade sig bli en riktigt rolig historia den där där provturen. Inga namn nämnda. Tror dock det var nyttigt. Packningen lastades ombord och vi begav oss så iväg. Följde till en början den västra sjökanten men tog snart sikte på en liten ö där dagens första fika skulle inmundigas. Denna lilla holme är för liten för kartan men gissar att den ligger strax utanför Skarpudden. Efter fikat siktade vi nu på att kolla in Kyrkholmarna för eventuell lunch men väl framme lockade Sandremsholmarnas sandiga stränder än mer. Efter kanske 40 minuters paddling från kyrkholmarna drog vi så iland kanoterna på den lilla inre stranden på den östra av holmarna. Solen hade nu lite smått börjat titta fram och vattnet lockade till bad. Dock inte för alla men av gruppens sex medlemmar badade iaf två varav undertecknad gärna slängde sig i vattnet. Holmarna är sammanbundna med en sandremsa på ett par decimeters djup vilket gör det enkelt att ta sig från holme till holme. Efter uppfräschande bad slöades det en del i solen innan köken plockades upp för lunch. Knorr´s pastarätter var det som serverades och efter lite trixande med kokningen fick vi alla något varmt i magen. Precis efter lunchen började det plötsligt regna och vinden hade tilltagit markant sedan vi kom i land. Och motvind såklart. Vi packade snabbt ihop och begav oss hemåt. Siktade på östra sidan för att slippa en del vind och det var klar skillnad mot att paddla mitt ute på öppet vatten. Halvvägs tillbaka kunde vi höra åskmuler i fjärran vilket fick ordentlig fart på en av gruppens kanoter. Så länge vi höll oss efter sjökanten kändes det dock säkert och efter lite över en timmes konstant paddling drog vi så upp kanoterna på stranden vi lämnade på förmiddagen.
Alla var nog nöjda med dagen och kanske planterades ett frö för framtida kanotturer. Ljustorpsån och Indalsälven finns fortfarande kvar att göra och personligen ska jag nog tjata lite på liten broder för att komma ut på ett par dagars kajakpaddling. Hinner nog inte med det i år men för tusan, man är ju ung :).
fredag 11 juli 2008
Familjemiddag
Förra helgen kom besök från Uppsala och Göteborg. Storebror med familj samt lillebror hälsade på för en helg bestående av middag, snack och vilsamt slappande. Välbehövligt efter två slitsamma dagar i värmen. Lördagen ägnades åt matlagning som på kvällen avnjöts tillsammans. Smakade riktigt bra gjorde det.
Söndagen började med relativt tidig frukost. Jag och liten bror begav oss sedan iväg på jakt efter den rikskända(:)) Omsgrottan som skulle ligga i närheten. Efter ett tags letande i skogarna runt Omsberget, vilket inte direkt saknade potentiella grottöppningar, hittade vi så vad vi tror är Omsgrottan. 50 meter lång ska den vara men då vi saknade nödvändig utrustning så blev det endast de första metrarna som besöktes i syfte att se vart det bar iväg senare. Nästa grottbesök blir nog drömgrottan (länets största med en längd av 160+ m) på Midskogsberget eller någon av Nolbykullens tre grottor. De senare är förmodligen mindre besökta och därför kanske roligare att leta reda på.
På eftermiddagen lämnade besökande familjemedlemmar Sundsvall för att återgå till vardagen på hemmaplan.
För mig väntade tidig morgon och arbete tre dagar senare.
Söndagen började med relativt tidig frukost. Jag och liten bror begav oss sedan iväg på jakt efter den rikskända(:)) Omsgrottan som skulle ligga i närheten. Efter ett tags letande i skogarna runt Omsberget, vilket inte direkt saknade potentiella grottöppningar, hittade vi så vad vi tror är Omsgrottan. 50 meter lång ska den vara men då vi saknade nödvändig utrustning så blev det endast de första metrarna som besöktes i syfte att se vart det bar iväg senare. Nästa grottbesök blir nog drömgrottan (länets största med en längd av 160+ m) på Midskogsberget eller någon av Nolbykullens tre grottor. De senare är förmodligen mindre besökta och därför kanske roligare att leta reda på.
På eftermiddagen lämnade besökande familjemedlemmar Sundsvall för att återgå till vardagen på hemmaplan.
För mig väntade tidig morgon och arbete tre dagar senare.
torsdag 10 juli 2008
Fortsättning finbesök....
Efter ett par dagar kommer så fortsättningen på berättelsen om den norrländska Björnens besök i det något sydligare Sundsvall och det Sandströmska residenset.
Efter inledande torsdag nalkades en god natts sömn för att klättra vidare på fredag. Frukost vid 09:00 ca och sedan iväg mot den solvarma klippan. Och solvarm var den....stekte bra redan vid första anblicken. Vandrade upp mot fikaplatsen och lämnade av väskor samt riggade upp med behövlig utrustning. Som uppvärmning gav vi oss den här dagen i kast med de långa svalederna som ligger skönt inne i skogen bakom "vindskyddet". Na Palm, Jinx Palm och Fut Palm klättrades och erbjöd, precis som Valfläsk dagen innan, på väldigt angenäm klättring. Avslutande svaet innehöll ett överhäng och därmed myntades uttrycket överhängande sva, som i klätterkretsar är helt ologiskt men samtidigt hysteriskt roligt. Fika innan vidare stenkänning.
Ger oss nu i kast med Midskogs längsta led, King Size (6b?). En massiv 26 meters vertikal led med ankaret lååångt där uppe. Björn inleder och ser stabil ut fram till sjätte bulten där ledens första krux visar sig. Hur han än sliter så kommer han inte förbi och firar efter ett par tappra försök ner till marken och skuggans svalka. Jag går på men känner att krafterna inte kommer att räcka till den här gången. Gör ett par försök utan större lycka och beger mig nedåt. Det ska nämnas att King Size ligger mitt i farbror solens blickfång och väggen var fruktansvärt het. Att steka vertikala ägg hade inte varit några som helst problem. Vi pustade ut och började sakta fundera....hur fan ska vi rensa leden? Björn gjorde ett försök med en escape ut till grannen Surdansken men blev kvar under avslutande dieder....så nu satt det sex QD på King Size och två stycken på Surdansken. Surt.
inte mycket att göra. Björn, tapper som han är, slirade över till sandaler och begav sig upp mot ankaret genom en skreva på väggen. Med mig som guide nedifrån var tanken att fira ned till ankaret och sedan koppla om för att rensa leden. Det tog lite tid att hitta en väg som palcerade Björn rakt ovanför tänkta led men till slut stod han där - förankrad i en tall på klippans kant, 40+ meter över marken. Första firningen var inte helt vertikal med detta kompenserades av ett antal enbuskar som måste forceras. Väl framme vid ankaret gick det smidigt och leden rensades utan större problem.
Efter detta var dagens övningar till ända och vi packade ihop för att bege oss hemåt. Björn till Umeå och jag till ICA för att handla inför helgens kommande besökare. Men mer om detta i senare inlägg. Björn tackade för sig och vi var nog båda överens om att de två dagarna varit lyckade, om än väl varma.
Tjo!
Efter inledande torsdag nalkades en god natts sömn för att klättra vidare på fredag. Frukost vid 09:00 ca och sedan iväg mot den solvarma klippan. Och solvarm var den....stekte bra redan vid första anblicken. Vandrade upp mot fikaplatsen och lämnade av väskor samt riggade upp med behövlig utrustning. Som uppvärmning gav vi oss den här dagen i kast med de långa svalederna som ligger skönt inne i skogen bakom "vindskyddet". Na Palm, Jinx Palm och Fut Palm klättrades och erbjöd, precis som Valfläsk dagen innan, på väldigt angenäm klättring. Avslutande svaet innehöll ett överhäng och därmed myntades uttrycket överhängande sva, som i klätterkretsar är helt ologiskt men samtidigt hysteriskt roligt. Fika innan vidare stenkänning.
Ger oss nu i kast med Midskogs längsta led, King Size (6b?). En massiv 26 meters vertikal led med ankaret lååångt där uppe. Björn inleder och ser stabil ut fram till sjätte bulten där ledens första krux visar sig. Hur han än sliter så kommer han inte förbi och firar efter ett par tappra försök ner till marken och skuggans svalka. Jag går på men känner att krafterna inte kommer att räcka till den här gången. Gör ett par försök utan större lycka och beger mig nedåt. Det ska nämnas att King Size ligger mitt i farbror solens blickfång och väggen var fruktansvärt het. Att steka vertikala ägg hade inte varit några som helst problem. Vi pustade ut och började sakta fundera....hur fan ska vi rensa leden? Björn gjorde ett försök med en escape ut till grannen Surdansken men blev kvar under avslutande dieder....så nu satt det sex QD på King Size och två stycken på Surdansken. Surt.
inte mycket att göra. Björn, tapper som han är, slirade över till sandaler och begav sig upp mot ankaret genom en skreva på väggen. Med mig som guide nedifrån var tanken att fira ned till ankaret och sedan koppla om för att rensa leden. Det tog lite tid att hitta en väg som palcerade Björn rakt ovanför tänkta led men till slut stod han där - förankrad i en tall på klippans kant, 40+ meter över marken. Första firningen var inte helt vertikal med detta kompenserades av ett antal enbuskar som måste forceras. Väl framme vid ankaret gick det smidigt och leden rensades utan större problem.
Efter detta var dagens övningar till ända och vi packade ihop för att bege oss hemåt. Björn till Umeå och jag till ICA för att handla inför helgens kommande besökare. Men mer om detta i senare inlägg. Björn tackade för sig och vi var nog båda överens om att de två dagarna varit lyckade, om än väl varma.
Tjo!
söndag 6 juli 2008
Finbesök från norra delarna
Onsdag 04:00. Kliver av nattskiftet aningen tidigare och beger mig hemåt. Hade som plan att sova framåt 11-tiden för att hinna käka lite innan Björn rullade in i kommunen. Väl hemma får jag ett sms från Björn som meddelar att han tänker åka 07 och vara framme ca 10. Tiotiden låter som tidigaste laget efter en natts arbete. Skickar ett snabbt svar och håller mig till tidigare nämnda plan. Sover riktigt bra men känner att det tar lite tid att återhämta sig från arbetets tunga bördor. Nåväl. Frukost.
Efter en välbehövd frukost rullar så Björn in med klättermobilen. Går en snabb husesyn och beger och sedan mot närmaste ICA för proviantering. Kursen sätts sedan mot Midskogs klippor och solen gör oss minst sagt sällskap. Dagen skulle visa sig bli varm. Apvarm. Kånkar upp våra väskor till det forna vindskyddet och rackar upp. Inleder med att värma på Bara bult (5a) och Oj (4). Förstnämnda visade sig vara en värdigare motståndare än förväntat och redan på första metrarna producerades dagens första skrapsår för egen del. Björn dock hel och ren. Kände oss nu varma och styrde kosan mot Leprechaun (6a), en överhängande och vass led på "goa grepp". Efter ett par försök var vi överens om att greppen må vara goda enligt föraren men enligt oss så är det onda. Leprechaun kändes också halvfarlig att leda p.g.a. illa placerade stenar i landningen. Såg ett par som senare klättrade den på topprep och det såg klart tryggare ut. Dock är det inget annat än led som gäller. Lämnade Leprechaun och klättrade istället ett 20 m långt och trevligt sva på sidan om. Valfläsk (5a) sattes av båda utan bekymmer.
Stora väggen äntrades nu. Surdansken (6a) var målet men skulle i värmen visa sig övermäktig. Jag har klättrat den på topprep innan och minns då inte att det var sådana problem. Det är dock då det kommer till att leda den på bult man ställs på prov. En halvläskig andrabult blev dagens stoppkloss. Nu var det pizzadags på den anrika pizzerian Knuten som passande nog hade en åttaknut som symbol. Lite tufft men i dyraste laget. Återvände till Midskogs och gav Blixt Gordon (6b) några försök men utan lycka. Hemfärd och en välbehövd natts sömn låg framför oss.
Efter en välbehövd frukost rullar så Björn in med klättermobilen. Går en snabb husesyn och beger och sedan mot närmaste ICA för proviantering. Kursen sätts sedan mot Midskogs klippor och solen gör oss minst sagt sällskap. Dagen skulle visa sig bli varm. Apvarm. Kånkar upp våra väskor till det forna vindskyddet och rackar upp. Inleder med att värma på Bara bult (5a) och Oj (4). Förstnämnda visade sig vara en värdigare motståndare än förväntat och redan på första metrarna producerades dagens första skrapsår för egen del. Björn dock hel och ren. Kände oss nu varma och styrde kosan mot Leprechaun (6a), en överhängande och vass led på "goa grepp". Efter ett par försök var vi överens om att greppen må vara goda enligt föraren men enligt oss så är det onda. Leprechaun kändes också halvfarlig att leda p.g.a. illa placerade stenar i landningen. Såg ett par som senare klättrade den på topprep och det såg klart tryggare ut. Dock är det inget annat än led som gäller. Lämnade Leprechaun och klättrade istället ett 20 m långt och trevligt sva på sidan om. Valfläsk (5a) sattes av båda utan bekymmer.
Stora väggen äntrades nu. Surdansken (6a) var målet men skulle i värmen visa sig övermäktig. Jag har klättrat den på topprep innan och minns då inte att det var sådana problem. Det är dock då det kommer till att leda den på bult man ställs på prov. En halvläskig andrabult blev dagens stoppkloss. Nu var det pizzadags på den anrika pizzerian Knuten som passande nog hade en åttaknut som symbol. Lite tufft men i dyraste laget. Återvände till Midskogs och gav Blixt Gordon (6b) några försök men utan lycka. Hemfärd och en välbehövd natts sömn låg framför oss.
tisdag 1 juli 2008
Bloggen på halvfart
Sommar. Medför, som jag (och ni) märkt, klart färre inlägg här. Detta trots att fritiden är mer fullbokad än någonsin. Men vem har tid och lust att sitta framför skärmen hela dagarna när man kan göra annat. Senaste veckan har bestått av arbete, träning, slöande. Plockade igår fram gamla racern ur förrådet och provrullade den imorse till jobbet. Lyckades dock bryta av en ventil då jag pumpade. Bara att köpa nytt. Är inte så förvånad då cykeln är...gammal. Stod det inte GW under sadeln? Även gamle kung Gustav hade uppenbarligen bråttom mellan ägorna.
En natt kvar. Sen kommer Björn från Umeå för lite kvalitativ stenkänning i traktens skogar. Heldag torsdag och aningen kortare fredag borgar för stordåd. Jonas delade precis med sig av vad som absolut inte får missas på traktens stolthet Midskogsberget. Onsight är bara förnamnet. Grad 7 efternamnet.
Fredag kväll kommer broder med familj för en något sen 30-års middag. Lördag morgon (04:30 ca!) kommer andra broder från Göteborg i samma syfte. Blir trevligt med storbesök i helgen även om en stor del av lördagen kommer att ägnas åt matlagningens ädla konst. Ska nog gå bra det också även om morsan börjar känna en viss stress över helgens bestyr.
Nu blir det nog att lägga sig i sängen och spendera lite tid framför teven samt en avslutande tripp in i Kim S Robinsons mars-trilogi. Snart färdig med Röd. Bara att ge sig i kast med Blå och Grön.
Natti!
En natt kvar. Sen kommer Björn från Umeå för lite kvalitativ stenkänning i traktens skogar. Heldag torsdag och aningen kortare fredag borgar för stordåd. Jonas delade precis med sig av vad som absolut inte får missas på traktens stolthet Midskogsberget. Onsight är bara förnamnet. Grad 7 efternamnet.
Fredag kväll kommer broder med familj för en något sen 30-års middag. Lördag morgon (04:30 ca!) kommer andra broder från Göteborg i samma syfte. Blir trevligt med storbesök i helgen även om en stor del av lördagen kommer att ägnas åt matlagningens ädla konst. Ska nog gå bra det också även om morsan börjar känna en viss stress över helgens bestyr.
Nu blir det nog att lägga sig i sängen och spendera lite tid framför teven samt en avslutande tripp in i Kim S Robinsons mars-trilogi. Snart färdig med Röd. Bara att ge sig i kast med Blå och Grön.
Natti!
lördag 21 juni 2008
Sundsvallspremiär
Efter att ha avklarat tre inledande arbetsnätter väntade fem dagar ledigt med start måndag. Skönt. Kände mig lite halvrisig i halsen men framåt onsdag kändes det bättre och det blev en kortare löptur för att springa igång benen lite. Kändes bra efteråt så nu är det bara att köra:)
Pratade med en gammal klätterkollega, Jonas, i onsdags och det bestämdes att torsdag kväll skulle hänges åt lite rephängande och fingernötande på Nolbys väl dolda väggar. Ingen av oss hade tidigare varit och klättrat i Nolby och hade inga direkta förväntningar mer än att det skulle bli riktigt skönt att komma ut för första gången sedan jag kom från Umeå. Mötte upp Simon i skogarna och värmde upp på det topprep han riggat innan vår ankomst. Speak to me(5c) var första projektet. Var lite fundersam på hur det skulle kännas efter ett par veckors avhållsamhet från stenen men både fingrar och styrka kändes riktigt bra. Inledande 5c bjöd på lite motstånd men gjorde gott för värmen i leder och muskler. Kände redan efter första klättringen att det här med gradering klart kan skilja sig från ställe till ställe. Där jag och Björn slitit på 5b-5c vid Starrberget så kändes klättringen i Nolby avsevärt hårdare graderad. Personligen gick det väl två dagar på Bart Simpson(5b) i Umeå innan den satt på led. Dock ska nämnas att de leder vi klättrade i Nolby endast gjordes på topprep men ändå. Att leda dessa ska absolut inte vara några problem.
Flyttade sedan vidare till TNT-väggen, en liten vägg som ligger ovanför de andra. Klart spännande standplatser för säkring med ett 10-meters fall direkt åt vänster. Riggade två ankare - What do you want from me(6a) och TNT(6c+). Inledde här med 6a och blev ännu mer förvånad över hur lätt det kändes. Ska en parallell dras till Umeå och Björn så kan den kanske jämföras med Metallica, vilken håller graden 4(!). Alla tre klämde snabbt av denna led och vi kikade lite på TNT med graden 6c+. Började bli kallt nu och lite lätt regn började falla. Gick på som siste man och fingrarna började nu kännas sega, ovana denna typ av belastning. Inledningen flöt på bra och efter två rephänh så kom jag så pass långt att ankaret inte kändes alltför avlägset men ack så tungt och tunt det ser ut sista metrarna. Kommer dock att gå bra känner jag. Efter detta var klockan närmare 22:30 och det var dags att packa ihop för dagen.
Nolby bjöd på klättring av bra kvalitet och jag gillar de små väggarna som ligger utspridda i skogen. Gemytligt på något sätt. Nu väntar jag med spänning på att Björn eventuellt kommer ner i början av augusti. Ser framför mig en onsight av minst 6b och RP av några grader över. Han har sett stark ut under försäsongen och kommer efter senaste tidens träning att prestera stort på Sundsvalls klippor. Ska dock se till att komma ut någonting mer innan dess. Jonas är tyvärr inte tillgänglig i veckan men Simon verkade inte alltför oäven att klämma lite sten i veckan som kommer.
Känner nu att jag kommit igång bra med sommaren träning. Sprang ett kortare pass med mamma igår inför kvällens middagsgäster och allt bestyr det medför. Trevligt var det dock. Både löpningen och middagen.
Sill åt alla!
Pratade med en gammal klätterkollega, Jonas, i onsdags och det bestämdes att torsdag kväll skulle hänges åt lite rephängande och fingernötande på Nolbys väl dolda väggar. Ingen av oss hade tidigare varit och klättrat i Nolby och hade inga direkta förväntningar mer än att det skulle bli riktigt skönt att komma ut för första gången sedan jag kom från Umeå. Mötte upp Simon i skogarna och värmde upp på det topprep han riggat innan vår ankomst. Speak to me(5c) var första projektet. Var lite fundersam på hur det skulle kännas efter ett par veckors avhållsamhet från stenen men både fingrar och styrka kändes riktigt bra. Inledande 5c bjöd på lite motstånd men gjorde gott för värmen i leder och muskler. Kände redan efter första klättringen att det här med gradering klart kan skilja sig från ställe till ställe. Där jag och Björn slitit på 5b-5c vid Starrberget så kändes klättringen i Nolby avsevärt hårdare graderad. Personligen gick det väl två dagar på Bart Simpson(5b) i Umeå innan den satt på led. Dock ska nämnas att de leder vi klättrade i Nolby endast gjordes på topprep men ändå. Att leda dessa ska absolut inte vara några problem.
Flyttade sedan vidare till TNT-väggen, en liten vägg som ligger ovanför de andra. Klart spännande standplatser för säkring med ett 10-meters fall direkt åt vänster. Riggade två ankare - What do you want from me(6a) och TNT(6c+). Inledde här med 6a och blev ännu mer förvånad över hur lätt det kändes. Ska en parallell dras till Umeå och Björn så kan den kanske jämföras med Metallica, vilken håller graden 4(!). Alla tre klämde snabbt av denna led och vi kikade lite på TNT med graden 6c+. Började bli kallt nu och lite lätt regn började falla. Gick på som siste man och fingrarna började nu kännas sega, ovana denna typ av belastning. Inledningen flöt på bra och efter två rephänh så kom jag så pass långt att ankaret inte kändes alltför avlägset men ack så tungt och tunt det ser ut sista metrarna. Kommer dock att gå bra känner jag. Efter detta var klockan närmare 22:30 och det var dags att packa ihop för dagen.
Nolby bjöd på klättring av bra kvalitet och jag gillar de små väggarna som ligger utspridda i skogen. Gemytligt på något sätt. Nu väntar jag med spänning på att Björn eventuellt kommer ner i början av augusti. Ser framför mig en onsight av minst 6b och RP av några grader över. Han har sett stark ut under försäsongen och kommer efter senaste tidens träning att prestera stort på Sundsvalls klippor. Ska dock se till att komma ut någonting mer innan dess. Jonas är tyvärr inte tillgänglig i veckan men Simon verkade inte alltför oäven att klämma lite sten i veckan som kommer.
Känner nu att jag kommit igång bra med sommaren träning. Sprang ett kortare pass med mamma igår inför kvällens middagsgäster och allt bestyr det medför. Trevligt var det dock. Både löpningen och middagen.
Sill åt alla!
fredag 13 juni 2008
Ännu en dag...i väntan på natt
Snart dags för första nattskiftet för sommaren. Har spenderat dagen med att bygga mitt livs första slackline efter ritning av Björn. Använde 15 m statiskt rep och en karbin för bygget. Fick bra spänning i linan och provade gå lite. Det är svårt men absolut inte omöjligt. Till slutet av sommaren ska det nog gå bra att vandra fram och tillbaka mellan använda äppelträd. Har också hunnit med att köra ett pass minut-träning. Såg ut som följer:
Minut 1: 3 pull-ups
Minut 2: 3 pull-ups
Minut 3: Avlåsning 90 grader, 15 sek
Minut 4: Raka benlyft vid 90 graders avlåsning
Minut 5: Avlåsning 140 grader, 15 sek
Minut 6: 3 pull-ups
Minut 7: Deadhang maxtid (ca 30 sek på sloper)
Minut 8: Avlåsning 90 grader, 15 sek
Minut 9: 3 pull-ups
Minut 10: Dynamisk avlåsning
Körde detta program två gånger med 10 min vila mellan seten. Jobbigt var det men gillar den typen av träning riktigt mycket. Allt som har med egen kroppsvikt som motstånd att göra tror jag stenhårt på.
Nej nu är det dags att käka middag och hoja iväg till kära arbetet.
Minut 1: 3 pull-ups
Minut 2: 3 pull-ups
Minut 3: Avlåsning 90 grader, 15 sek
Minut 4: Raka benlyft vid 90 graders avlåsning
Minut 5: Avlåsning 140 grader, 15 sek
Minut 6: 3 pull-ups
Minut 7: Deadhang maxtid (ca 30 sek på sloper)
Minut 8: Avlåsning 90 grader, 15 sek
Minut 9: 3 pull-ups
Minut 10: Dynamisk avlåsning
Körde detta program två gånger med 10 min vila mellan seten. Jobbigt var det men gillar den typen av träning riktigt mycket. Allt som har med egen kroppsvikt som motstånd att göra tror jag stenhårt på.
Nej nu är det dags att käka middag och hoja iväg till kära arbetet.
torsdag 12 juni 2008
Åter i Sundsvall
Så var vi då här. I våra gamla hemtrakter. Sundsvall helt enkelt. Ska nog gå bra det också. Kom i Tisdag efter en väl regnig nedresa med en vattentopp strax efter Ö-vik. Vyn över Sundsvallsbukten bjöd dock på lite solsken men det skulle visa sig att regnet snabbt gjorde återtåg. Först idag har det varit uppehåll någon längre tid men både hagel och regndroppar har trillat. Märker att det tar ett par dagar att komma igång då det är en massa som ska packas upp, det ska planeras jobb, träning, fritid etc. men börjar nu komma på fötter. I pojkrummet.
Igår gjordes sommaren första riktiga träningpass med ett kortare löppass på södra berget. Blev runt 5 km i lagom tempo för att springa igång benen lite inför längre prövningar. Kändes bra men lite seg är man efter att att ha legat lågt med ren löpning under en tid. Har även börjat snickra lite på den tänkta helt hemgjorda träningsutrustning som kommer att användas med gott mod. Hängde bland annat upp ett par klättergrepp i ett av gårdens äppleträd, vilket jag är ganska säker på att jag är ensam om....någonsin. Imorgon blir det löpning och ett par omgångar minut-träning på nämnda grepp. Usch vad stark de gamla nyporna ska bli under de närmaste månaderna. Klippa beware!
Första nattskiftet imorgon. Ser fram emot att träffa gamla arbetskamrater men skulle såklart vara skönt med ledighet hela sommaren.
Söta drömmar och hoppa över regndansen när du känner suget. Dags för sol, torra klippor och kortbyxor.
Tjo!
Igår gjordes sommaren första riktiga träningpass med ett kortare löppass på södra berget. Blev runt 5 km i lagom tempo för att springa igång benen lite inför längre prövningar. Kändes bra men lite seg är man efter att att ha legat lågt med ren löpning under en tid. Har även börjat snickra lite på den tänkta helt hemgjorda träningsutrustning som kommer att användas med gott mod. Hängde bland annat upp ett par klättergrepp i ett av gårdens äppleträd, vilket jag är ganska säker på att jag är ensam om....någonsin. Imorgon blir det löpning och ett par omgångar minut-träning på nämnda grepp. Usch vad stark de gamla nyporna ska bli under de närmaste månaderna. Klippa beware!
Första nattskiftet imorgon. Ser fram emot att träffa gamla arbetskamrater men skulle såklart vara skönt med ledighet hela sommaren.
Söta drömmar och hoppa över regndansen när du känner suget. Dags för sol, torra klippor och kortbyxor.
Tjo!
måndag 9 juni 2008
Apache Indian och hemresa
Brottades vidare med apache indian i lördags. Kändes bättre och bättre eftersom dagen fick men det var nog ett misstag att skjuta RP till efter lunch. Skulle nog tagit rygg på Björn och avnjutit sallad i solen efter att RP var avklarad. Jaja på den igen bara. Nu kommer det dock att dröja lite då vi imorgon (tisdag) åker till Sundsvall och stannar där hela sommaren. Har dock en del planer på att besöka Umeå och ska nog hinna klämma in lite klippa då.
Avslutade valpkursen med Dexter idag också. Känner att han är en duktig liten vovve men det finns fortfarande detaljer att slipa på. Sommaren kommer dock att erbjuda många tillfällen till träning, både för matte, husse och vovve. Har för egen del planer på lite icke-ortodox träning i sommar. Kan säga så mycket att det inbegriper en slägga, ett stort däck, ett par jutesäckar med sand och ett par kvadratmeter plywood med tillhörande lister. Go figure:).
Laddar för sista pack-rycket imorgon...
Avslutade valpkursen med Dexter idag också. Känner att han är en duktig liten vovve men det finns fortfarande detaljer att slipa på. Sommaren kommer dock att erbjuda många tillfällen till träning, både för matte, husse och vovve. Har för egen del planer på lite icke-ortodox träning i sommar. Kan säga så mycket att det inbegriper en slägga, ett stort däck, ett par jutesäckar med sand och ett par kvadratmeter plywood med tillhörande lister. Go figure:).
Laddar för sista pack-rycket imorgon...
torsdag 5 juni 2008
Cykeln har rymt
Gick ut med Dexter i morse. Efter ett varv runt kvarteret ser jag något...eller ser snarare inget alls. Platsen där min cykel så stolt brukar stå parkerad är tom. Just det, tom. Efter några ögonblicks förvåning börjar tankarna snurra - har jag ställt den någon annanstans? Glömt den på stan? Vid bilen? Men nej...så verkar inte vara fallet. Sakta men säkert börjar jag bli övertygad om att den helt enkelt blivit ytterligare en av många stulna cyklar i Umeå. Trist för mig, kul för den "nye" ägaren. Inte mycket att göra åt saken. Grämmer mig dock lite åt de vinterdäck som sitter på (kostar mer än cykeln).
Tänker lite såhär - är det någon snorungte som tagit den bara för stundens ingivelse så må han cykla rakt över E12:an utan bromsar. Är det däremot någon "uteliggare" som såg ett lämpligt tillfälle att snabba på sin dagliga burksamlarrunda så får det väl vara så. Inte så att jag kommer att bli deprimerad för en gammal cykel men nog har det varit praktiskt alltid. Har en till gammal hoj stående utanför (med ordetligt motorcykellås så den får dom gärna försöka klippa loss) som är i behov av lite reparation. Blir det så att även nästa terming tillbringas i Umeå så blir det väl att glida runt på den istället.
Tänker lite såhär - är det någon snorungte som tagit den bara för stundens ingivelse så må han cykla rakt över E12:an utan bromsar. Är det däremot någon "uteliggare" som såg ett lämpligt tillfälle att snabba på sin dagliga burksamlarrunda så får det väl vara så. Inte så att jag kommer att bli deprimerad för en gammal cykel men nog har det varit praktiskt alltid. Har en till gammal hoj stående utanför (med ordetligt motorcykellås så den får dom gärna försöka klippa loss) som är i behov av lite reparation. Blir det så att även nästa terming tillbringas i Umeå så blir det väl att glida runt på den istället.
onsdag 4 juni 2008
Klättring och åter klättring
Tre gånger klättring har det blivit sedan sist. Två besök vid Vallberget där ett antal projekt ställdes upp. Ingen direkt framgång för min del...mest positivt var nog att Hålet bultats vilket såklart provades på. Nej förresten...mest positivt är givetvis Björnes onsight av Catch as catch can (6a) och RP av Skuggan av en chans (6a+). Riktigt stark är han. Har nu börjat klämma på Bergakungens stig i grad 6b. Sitter snart.
Var senast idag ute på Starrberget på förmiddagen. Projekterade båda på Apache Indian (5c) vilket gick över förväntan. Redpointade på led vilket gör saken aningen darrigare än med topprep. Med dagsmål att klämma in starten ordentligt så står vi nu inför att klippa sista bulten och ge oss av mot ankaret. Dock skrämmer avståndet mellan bult 2 och 3...så pass att Björn drog en escape via grannen Lennart Svahn. Repdrag, vad är det:) Apache är allmänt tungstartad och nöter fingrar som en stenhård boulder men lite krimpar har ingen dött av. Nästa besök åker nog topprepet upp för att nöta in tredje bult och utsteg. Vem vet...kanske hinner med att klämma starten på närliggande Jolene (6b).
Ja just det...vovven Dexter hängde med ut på dagens strapats. Bra att han vänjer sig....kommer att bli många turer till naturen för hans del :)
Åker hem för sommaren på tisdag. Tanken är att hinna med minst en klätterdag till innan Björn lämnas till sitt öde. Har lite planer på sommarens klätterresor så han får säkert abstinensen tillgodosedd.
Var senast idag ute på Starrberget på förmiddagen. Projekterade båda på Apache Indian (5c) vilket gick över förväntan. Redpointade på led vilket gör saken aningen darrigare än med topprep. Med dagsmål att klämma in starten ordentligt så står vi nu inför att klippa sista bulten och ge oss av mot ankaret. Dock skrämmer avståndet mellan bult 2 och 3...så pass att Björn drog en escape via grannen Lennart Svahn. Repdrag, vad är det:) Apache är allmänt tungstartad och nöter fingrar som en stenhård boulder men lite krimpar har ingen dött av. Nästa besök åker nog topprepet upp för att nöta in tredje bult och utsteg. Vem vet...kanske hinner med att klämma starten på närliggande Jolene (6b).
Ja just det...vovven Dexter hängde med ut på dagens strapats. Bra att han vänjer sig....kommer att bli många turer till naturen för hans del :)
Åker hem för sommaren på tisdag. Tanken är att hinna med minst en klätterdag till innan Björn lämnas till sitt öde. Har lite planer på sommarens klätterresor så han får säkert abstinensen tillgodosedd.
söndag 25 maj 2008
Hårklippning
Efter en tids velande fram och tillbaka gällande det hår jag burit på huvudet så tog jag (vi) idag tag i saken och fram kom trimmern. Fyra millimeter slutade det med. Resultat syns ovan. Skönt...riktigt skönt.
fredag 23 maj 2008
Bart is history
Starrberget idag på morgonen. Ett mål i sikte. Att klämma bort Bart Simpson från projektlistan. Upp tidigt och laddar med grötfrukost med tillhörande ägg och frukt. Känner att det är klart varmare idag än det var förra helgen. Lämnar duntröjan hemma och stoppar ner en vindjacka i repsäcken istället. Björn kommer strax efter 08 med äventyrsbilen och så bär det iväg...
Tror båda är laddade att plocka bort sina respektive projekt, då även Björn hade en gås oplockad med en annan av Starrbergets giganter, nämligen Sylvester Stallone 5c+. Jag inleder med en kort uppvärmning för axlar och andra berörda leder men undviker att klättra något annat innan jag ger mig i kast med Bart. Knyter så in mig och påbörjar den inte så fysiska men absolut mentala utmaningen mot ankaret. Har varit uppe tidigare men då på topprep. Nu skulle här ledas! Första två bultarna sitter helt klart lite bängligt till och på första försöket sviker greppet vid andra bulten då jag i ivern missar en solklar hylla att klippa ifrån. Nåväl, nere igen. Skakar loss och går på igen. Den här gången känns det bättre och andra bulten klipps och säkrar tryggheten ett par meter uppåt. Tar en lång vila efter tredje bulten för att inte ta några risker på de avslutande metrarna. Skakar ur en viss pump och sätter de sista avgörande moven för att skicka upp till en efterlängtad kant. Nice! En skön seger efter förvånansvärt mycket slit på den lite lurige Bart som ska ha all ära för gott motstånd. Hade lite tankar på om jag skulle ge mig i kast med Harvey Keitel, ännu ett oavslutat projekt för min del men denna dag åker jag hem med garanterad segerkänsla:).
Björns tur. Sylvester Stallone. Känner att Björn är laddad och verkligen vill sätta denna. Efter lite gransking av led och kritiska bitar så sätter Björn stadigt åttan i selen och beger sig av uppåt. Tar ett fall vid tredje bulten, som är ledens klurigaste, men klättrar upp till ankaret för att få lite känsla för sekvenserna. Firar ner och rensar leden för nytt försök. Även andra försöket bjuder på ett fall men tror att Björn vid det här laget börjar känna att han kan leden utan och innan. Tredje gången gillt så händer det. Efter mjuk och noga avvägd klättring så når Björn ankaret och att i det läget klippa i repet ger en känsla som sällan överträffas. En glad Björn firar ner och plockar QD efter QD med ett leende på läpparna.
Så var det klart för den gången. 11:30 sitter vi i solen och njuter av segerns sötma. Båda har gjort det dom skulle....plocka bort varsitt projekt som under en tid legat och gnagt i bakhuvudet. Dock finns mer att göra...mycket mer. Men ett steg i rätt riktning är det allt! Hemfärd och firmafest för Björn. Själv ska jag hem och städa. Besök imorgon (mor och far) vilket ska bli trevligt.
(Fyller år imorgon. Gratulationer mottages. Presenter likaså.)
På återseende!
Tror båda är laddade att plocka bort sina respektive projekt, då även Björn hade en gås oplockad med en annan av Starrbergets giganter, nämligen Sylvester Stallone 5c+. Jag inleder med en kort uppvärmning för axlar och andra berörda leder men undviker att klättra något annat innan jag ger mig i kast med Bart. Knyter så in mig och påbörjar den inte så fysiska men absolut mentala utmaningen mot ankaret. Har varit uppe tidigare men då på topprep. Nu skulle här ledas! Första två bultarna sitter helt klart lite bängligt till och på första försöket sviker greppet vid andra bulten då jag i ivern missar en solklar hylla att klippa ifrån. Nåväl, nere igen. Skakar loss och går på igen. Den här gången känns det bättre och andra bulten klipps och säkrar tryggheten ett par meter uppåt. Tar en lång vila efter tredje bulten för att inte ta några risker på de avslutande metrarna. Skakar ur en viss pump och sätter de sista avgörande moven för att skicka upp till en efterlängtad kant. Nice! En skön seger efter förvånansvärt mycket slit på den lite lurige Bart som ska ha all ära för gott motstånd. Hade lite tankar på om jag skulle ge mig i kast med Harvey Keitel, ännu ett oavslutat projekt för min del men denna dag åker jag hem med garanterad segerkänsla:).
Björns tur. Sylvester Stallone. Känner att Björn är laddad och verkligen vill sätta denna. Efter lite gransking av led och kritiska bitar så sätter Björn stadigt åttan i selen och beger sig av uppåt. Tar ett fall vid tredje bulten, som är ledens klurigaste, men klättrar upp till ankaret för att få lite känsla för sekvenserna. Firar ner och rensar leden för nytt försök. Även andra försöket bjuder på ett fall men tror att Björn vid det här laget börjar känna att han kan leden utan och innan. Tredje gången gillt så händer det. Efter mjuk och noga avvägd klättring så når Björn ankaret och att i det läget klippa i repet ger en känsla som sällan överträffas. En glad Björn firar ner och plockar QD efter QD med ett leende på läpparna.
Så var det klart för den gången. 11:30 sitter vi i solen och njuter av segerns sötma. Båda har gjort det dom skulle....plocka bort varsitt projekt som under en tid legat och gnagt i bakhuvudet. Dock finns mer att göra...mycket mer. Men ett steg i rätt riktning är det allt! Hemfärd och firmafest för Björn. Själv ska jag hem och städa. Besök imorgon (mor och far) vilket ska bli trevligt.
(Fyller år imorgon. Gratulationer mottages. Presenter likaså.)
På återseende!
onsdag 21 maj 2008
Första löpturen
Ikväll åkte vi ut till Olles spår för att låta Dexter springa fritt på stigarna och passade själva på att löpa en kortare sväng. Riktigt sköna stigar och superväder tyckte vi nog alla tre:). Skönt att komma igång med löpningen efter ett par månaders uppehåll då klättringen tagit all träningstid. Ska försöka komma igång ordentligt och kombinera detta med så mycket utomhusklättring som möjligt så ska det nog bli en trevlig sommar.
Tar nog en kortare sväng imorgon. Att kondition är en färskvara har vid flera tillfällen visat sig alltför väl och plågsamt...
Tar nog en kortare sväng imorgon. Att kondition är en färskvara har vid flera tillfällen visat sig alltför väl och plågsamt...
måndag 19 maj 2008
Spårning
Igår var det tredje träffen på Dexters valpkurs och personspår stod på schemat. Jag tror att Dexter gillade att använda näsan en del och upvisade stora talanger i sökandets konst. Provade även lite apportering vilket gick strålande även det. Sammanfattningsvis kan det väl sägas att allt vi gjorde gick bra men den svaga punkten hos den lille krabaten är nog det här med att bli lämnad ensam. I bilen går det hur bra som helst men i övrigt...nja. Det blir till att öva den biten så ska det nog gå bra så småningom :).
Ny träff i kväll. Dock regnar det nu men hoppas det lugnat ner sig till kvällen.
Voff!
Ny träff i kväll. Dock regnar det nu men hoppas det lugnat ner sig till kvällen.
Voff!
söndag 18 maj 2008
Ännu en dag på klippan
Besökte igår Starrberget för andra helgen i rad. Plockades upp av Björn strax innan 09:00. Trevligt men klart kallare än sist. Så pass kallt att nyinhandlad duntröja kom väl till pass :).
Fick den här gången sällskap av en arbetskamrat till Björn som aldrig klättat förr men som visade upp ett imponerande register då han inledde med ett par turer på Dumbo och sedan satte Metallica på första försöket...allt i gympadojor. Starkt! Själv nötte jag vidare på Bart och känner att den klart kommer att sitta på led nästa gång vi är där. Har väl aldrig lagt så mycket tid på en 5b men that´s life. Gav mig också på Sylvester Stallone 5c+, en led Björn klämde lite på sist. Björn hade där ett par riktigt vassa försök på topprep så den sitter på led nästa gång. Björns mål för året, att leda 6a, kommer att ryka innan sommaren ens börjat. Och det eventuellt påStarrberget, där graderingen i mina ögon är rätt tuff. Säger grattis i förväg till detta. Tanken för mig var att också prova på Apache Indian 5c men seghet och andra klättrare ledde till att den får vänta till senare. Klämde i övrigt på Dumbo och Metallica utan några problem.
Lunch på eftermiddagen. Björn packar upp köket, tänder på och....BRÖÖÖLLLL! Som en jetmotor på steroider. Att föra ett samtal medan baconet stekte krävde viss vilja. Tycker mittt Primus för ett visst oväsen men har nu kommit på andra tankar angående det...
Hemfärd vid 17:30 för välsmakande middag vid....21:00. God mat men kände mig sagolikt seg på kvällen. Troligen en kombination av en dags klättring och sen fredag kväll samt tidig lördag morgon.
(Och inte fan hittade vi JudgeDredd-väggen denna gång heller)
And...clip it.
Fick den här gången sällskap av en arbetskamrat till Björn som aldrig klättat förr men som visade upp ett imponerande register då han inledde med ett par turer på Dumbo och sedan satte Metallica på första försöket...allt i gympadojor. Starkt! Själv nötte jag vidare på Bart och känner att den klart kommer att sitta på led nästa gång vi är där. Har väl aldrig lagt så mycket tid på en 5b men that´s life. Gav mig också på Sylvester Stallone 5c+, en led Björn klämde lite på sist. Björn hade där ett par riktigt vassa försök på topprep så den sitter på led nästa gång. Björns mål för året, att leda 6a, kommer att ryka innan sommaren ens börjat. Och det eventuellt påStarrberget, där graderingen i mina ögon är rätt tuff. Säger grattis i förväg till detta. Tanken för mig var att också prova på Apache Indian 5c men seghet och andra klättrare ledde till att den får vänta till senare. Klämde i övrigt på Dumbo och Metallica utan några problem.
Lunch på eftermiddagen. Björn packar upp köket, tänder på och....BRÖÖÖLLLL! Som en jetmotor på steroider. Att föra ett samtal medan baconet stekte krävde viss vilja. Tycker mittt Primus för ett visst oväsen men har nu kommit på andra tankar angående det...
Hemfärd vid 17:30 för välsmakande middag vid....21:00. God mat men kände mig sagolikt seg på kvällen. Troligen en kombination av en dags klättring och sen fredag kväll samt tidig lördag morgon.
(Och inte fan hittade vi JudgeDredd-väggen denna gång heller)
And...clip it.
tisdag 13 maj 2008
I min ägo...
Efter lång tids funderande och övervägande är jag nu stolt ägare till en Klättermusen LIV. Duntröja skulle man kunna kalla det. Kommer med all säkerhet att göra ett bra jobb att hålla en gammal kropp varm i diverse tältläger och på en och annan kylig standplats...sen är den snygg också :).
290 gram och väldigt liten packvolym bådar gott inför framtida turer.
fredag 9 maj 2008
Bultar och skrubbsår
Det var ett tag sedan bloggen ärades med ett inlägg. Får skylla det lite på valborg på bortaplan. Idag ärades dock Starrberget med ett besök för lite bultklippning av mig och Björn. Andra klippan som besöktes för året och moder jord bjöd på utmärkt väder och fin sten.
Anmärschen var till belåtenhet jämfört med Vallberget för ett par veckor sedan och vi kände tidigt ett sug efter att helt skippa topprepet idag och gå på bultarna direkt. Dumbo klättrades som uppvärmning för leder och nerver. Leden bredvid, Bart Simpson 5b, klättrades av två andra bergbesökare och skulle senare visa sig locka till sig även oss. Efter Dumbo gav vi oss på Metallica 4a, en led som båda satte on-sight. Åter tillbaka vid huvudväggen och Bart Simpson. Björn inledde och snart anades att det skulle bli starten som var det kniviga. Efter lite akrobatik tog sig snart Björn förbi startkruxet och satte snabbt av mot ankaret. Min tur. Kände tidigt att detta skulle bli tungt...riktigt tungt. Fick dock lite ordning på startsekvensen efter ett par försök men krafterna räckte inte till denna gång och lille Bart får bli ett projekt för framtiden.
Efter detta var det lunchdags och Primus Etapower plockades fram. Spaghetti Carbonara stod på menyn - 5 minuter enligt paketet. 15 minuter enligt Primus. Ingen brådska sa Björn och lutade sig tillbaka med en kopp kaffe ur medhavd termos. Maten hittade till slut dit den skulle, vilket kändes välbehövt.
Vi gav oss nu i kast med övre väggen, en lite lägre sektion med, enligt föraren två leder, men med ytterligare två bultade. Hängde varsitt fint blått snöre på de två senare och vi antig att det kanske var oavslutade projekt så de fick vara ifred. Började med ??, en kort tur med endast 3 bult, vilken vi båda klängde oss upp för. Tog här mitt första riktiga fall då andra bulten passerades med nån kropplängd och fingrarna svek. Lite skrapsår men nyttigt att känna lite luft under vingarna. Vidare mot Harvey Keitel 5b, en led där Björn ännu en gång visade sig starkast. Klurig avslutning på en smådarrig led.
Kände mig nu nöjd och lagom sliten i kroppen men Björn hade krafter kvar och höjer snabbt ribban genom att brottas med Sylvester Stallone 5c+. Klättrade hela vägen till ankaret, dock med lite hjälp på vägen. Anar ändå att det var en nyttig avslutning på en utmärkt dag och även Björn drog här i ett och annat lite längre fall.
Får säga ett tack och adjö till Starrberget för den här gången men vi återkommer med all säkerhet.
Bart will not go victorious from this!
Anmärschen var till belåtenhet jämfört med Vallberget för ett par veckor sedan och vi kände tidigt ett sug efter att helt skippa topprepet idag och gå på bultarna direkt. Dumbo klättrades som uppvärmning för leder och nerver. Leden bredvid, Bart Simpson 5b, klättrades av två andra bergbesökare och skulle senare visa sig locka till sig även oss. Efter Dumbo gav vi oss på Metallica 4a, en led som båda satte on-sight. Åter tillbaka vid huvudväggen och Bart Simpson. Björn inledde och snart anades att det skulle bli starten som var det kniviga. Efter lite akrobatik tog sig snart Björn förbi startkruxet och satte snabbt av mot ankaret. Min tur. Kände tidigt att detta skulle bli tungt...riktigt tungt. Fick dock lite ordning på startsekvensen efter ett par försök men krafterna räckte inte till denna gång och lille Bart får bli ett projekt för framtiden.
Efter detta var det lunchdags och Primus Etapower plockades fram. Spaghetti Carbonara stod på menyn - 5 minuter enligt paketet. 15 minuter enligt Primus. Ingen brådska sa Björn och lutade sig tillbaka med en kopp kaffe ur medhavd termos. Maten hittade till slut dit den skulle, vilket kändes välbehövt.
Vi gav oss nu i kast med övre väggen, en lite lägre sektion med, enligt föraren två leder, men med ytterligare två bultade. Hängde varsitt fint blått snöre på de två senare och vi antig att det kanske var oavslutade projekt så de fick vara ifred. Började med ??, en kort tur med endast 3 bult, vilken vi båda klängde oss upp för. Tog här mitt första riktiga fall då andra bulten passerades med nån kropplängd och fingrarna svek. Lite skrapsår men nyttigt att känna lite luft under vingarna. Vidare mot Harvey Keitel 5b, en led där Björn ännu en gång visade sig starkast. Klurig avslutning på en smådarrig led.
Kände mig nu nöjd och lagom sliten i kroppen men Björn hade krafter kvar och höjer snabbt ribban genom att brottas med Sylvester Stallone 5c+. Klättrade hela vägen till ankaret, dock med lite hjälp på vägen. Anar ändå att det var en nyttig avslutning på en utmärkt dag och även Björn drog här i ett och annat lite längre fall.
Får säga ett tack och adjö till Starrberget för den här gången men vi återkommer med all säkerhet.
Bart will not go victorious from this!
lördag 26 april 2008
Sol vid Vallberget
Jag och Björn kom äntligen ut för årets första klippklättring. Vallberget stod för klippan och med riktigt drömväder var det upplagt för en finfin dag. Anmarchen upp till klippans fot var dock tyngre än väntat då det fortfarande ligger en del snö och
skräpar i skogarna.
Inledde med att klättra hålet 5b, vilket bjöd på trevlig klättring och lite trixig sälhylla på slutet. Efter ett par repor på var det lunch som hägrade då jag även passade på att premiärköra det nyinhandlade Etapower MF. Snyggt och funktionellt blev betyget från två hungriga bestigare.
Efter maten och lite skön avkoppling i solen övergick vi till Hylands Hörna 5a, ett litet dieder med väldigt fin högersida. Klättrades utan några problem och visade upp lite annorlunda klättring än vad som är brukligt från IKSU´s inomhusväg.
Då de senare lederna klättrades på topprep så kände Björn ett sug efter att klippa lite
bult och gav sig på Tvåfingersprickan 5b. Satte denna utan problem och anar att det gav mersmak
då jag senare på kvällen mottog ett sms där han bönade och bad om ett besök på Starrberget i morgon (söndag).
Får väl se om vi tar oss iväg...måste lämna in motion till hemmets regering och se vad som står på programmet. Nedmarch till bilen och hemfärd vid 15:00 för att väl hemma kasta sig över en
påpassligt öppen påse chips...gott.
Bilder från dagen kan ses på Björns klätterblogg och i Björns bildgalleri.
skräpar i skogarna.
Inledde med att klättra hålet 5b, vilket bjöd på trevlig klättring och lite trixig sälhylla på slutet. Efter ett par repor på var det lunch som hägrade då jag även passade på att premiärköra det nyinhandlade Etapower MF. Snyggt och funktionellt blev betyget från två hungriga bestigare.
Efter maten och lite skön avkoppling i solen övergick vi till Hylands Hörna 5a, ett litet dieder med väldigt fin högersida. Klättrades utan några problem och visade upp lite annorlunda klättring än vad som är brukligt från IKSU´s inomhusväg.
Då de senare lederna klättrades på topprep så kände Björn ett sug efter att klippa lite
bult och gav sig på Tvåfingersprickan 5b. Satte denna utan problem och anar att det gav mersmak
då jag senare på kvällen mottog ett sms där han bönade och bad om ett besök på Starrberget i morgon (söndag).
Får väl se om vi tar oss iväg...måste lämna in motion till hemmets regering och se vad som står på programmet. Nedmarch till bilen och hemfärd vid 15:00 för att väl hemma kasta sig över en
påpassligt öppen påse chips...gott.
Bilder från dagen kan ses på Björns klätterblogg och i Björns bildgalleri.
onsdag 23 april 2008
Bilproblem och solsken
Efter morgonens träningspass lyste solen så pass lockande att vi planerade för en dag i det fria där Dexter skulle få springa av sig i skogen. Sagt och gjort, cyklar iväg för att hämta bilen, vrider på nyckeln och....ingenting. Absolut ingenting. Tragik. Den planerade utedagen rann oss ur händerna på ett ögonblick. Efter diverse ringande fram och tillbaka kunde konstateras att den bilen skulle inte röra på sig idag. Tydligen finns någon form av assistansförsäkring som till fullo kommer att utnyttjas under morgondagen. Ingen stor katastrof men ack så jobbigt det kändes för stunden.
Spenderade istället en del av eftermiddagen på bakgården till huset. Kunde varit bättre men också värre så varför klaga. Varmt och skönt var det iaf :)
Den så efterlängtade klättringen på fredag kan med lite otur vara hotad då Björn rapporterat in att han legat sjuk inatt. Inte bra. Hoppas på ett snabbt tillfrisknande så det åtminstone blir ett par timmar utomhus.
Nu ska här lagas middag :)
Spenderade istället en del av eftermiddagen på bakgården till huset. Kunde varit bättre men också värre så varför klaga. Varmt och skönt var det iaf :)
Den så efterlängtade klättringen på fredag kan med lite otur vara hotad då Björn rapporterat in att han legat sjuk inatt. Inte bra. Hoppas på ett snabbt tillfrisknande så det åtminstone blir ett par timmar utomhus.
Nu ska här lagas middag :)
tisdag 22 april 2008
Första riktiga träningspasset på två veckor avklarat. Skönt men tungt var det. Körde tillsammans med Björn och vi hann med 4 relativt tunga leder med ca 20-25 moves vardera. Några var väldigt trevliga och bjöd på en del annorlunda klättring. Blir ett liknande pass även i morgon då måndagen gick förlorad.
Lactic acid, I love/hate you...
Lactic acid, I love/hate you...
måndag 21 april 2008
Tillbaka från ett varmt Mellansverige
Åter i Umeå efter en helg med intensiv husflyttning. Klart varmare och snöfattigare söderut men det verkar komma fram en del grönska även här uppe...inte alls för sent :)
Flög från Stockholm vilket gav en viss sveda på miljösamvetet. Fram för tåg! Och framförallt fram för den så omtalade Botniabanan som, även då vi flyttade hit, "snart" skulle vara färdig. Man hade vissa förhoppningar om att kunna åka bekvämt tåg mellan Sundsvall och Umeå men dessa förhoppningar verkar grusas.
En tjurig förklning är iaf på väg bort och nu i veckan blir det att köra igång med träningen som planerat igen. Bjuds det på bra väder så far nog jag och Björn ut till Vallberget på fredag för sport-premiär. Får väl hålla tät kontakt med farbror SMHI och se vad som utlovas. Fick ett sms av broder
idag också, där det kunde konstateras att tåg inför sommarens fjällresa är bokat. Trevligt.
Nu ska här sovas.
Flög från Stockholm vilket gav en viss sveda på miljösamvetet. Fram för tåg! Och framförallt fram för den så omtalade Botniabanan som, även då vi flyttade hit, "snart" skulle vara färdig. Man hade vissa förhoppningar om att kunna åka bekvämt tåg mellan Sundsvall och Umeå men dessa förhoppningar verkar grusas.
En tjurig förklning är iaf på väg bort och nu i veckan blir det att köra igång med träningen som planerat igen. Bjuds det på bra väder så far nog jag och Björn ut till Vallberget på fredag för sport-premiär. Får väl hålla tät kontakt med farbror SMHI och se vad som utlovas. Fick ett sms av broder
idag också, där det kunde konstateras att tåg inför sommarens fjällresa är bokat. Trevligt.
Nu ska här sovas.
fredag 18 april 2008
Toppenväder och stenkänning
Vaknade upp till en strålande sol och blå himmel. Passade perfekt då jag och Björn bestämt oss för en tur till I20-stenen för utepremiär. Efter anmarsch från bilen väntade oss en torr sten som var ny för oss båda.
Började med att klämma på Mosqito 5A vilken relativt snabbt avklarades, dock med skadat lillfinger för min del:(
Satte efter detta tänderna i flankattack 5B med överraskande tuuung sittstart där vi fick se oss besegrade av den norrländska graniten. Gav sedan Spitfire 6A några försök men kände personligen att fingrarna började ta slut. Björn had dock några fina
försök men efter beta av anländ klättrare har vi nog en plan för nästa gång:) Då ska den sitta!
(kolla Björns blogg för eventuella bilder från dagens expedition)
Körde första träningspasset efter skadad axel och förkylning i förrgår...skönt att komma tillbaka då man lite smått började känna sig som en riktig
soffpotatis. Efter dagens utesession så är väl inte suget att klättra inomhus lika stort längre men bara att köra på. Förhoppningsvis kanske resultaten visar sig i sommar.
Åker till Uppsala för flytthjälp ikväll. Nattåg och tidig ankomst bäddar för många sofflyft och engagerat kartonghivande. Hemkomst söndag kväll. Att vara borta en hel helg då vi precis skaffat hundvalp är nog inte det populäraste här hemma men känner att jag vill träffa la familia lite också.
På återseende
Började med att klämma på Mosqito 5A vilken relativt snabbt avklarades, dock med skadat lillfinger för min del:(
Satte efter detta tänderna i flankattack 5B med överraskande tuuung sittstart där vi fick se oss besegrade av den norrländska graniten. Gav sedan Spitfire 6A några försök men kände personligen att fingrarna började ta slut. Björn had dock några fina
försök men efter beta av anländ klättrare har vi nog en plan för nästa gång:) Då ska den sitta!
(kolla Björns blogg för eventuella bilder från dagens expedition)
Körde första träningspasset efter skadad axel och förkylning i förrgår...skönt att komma tillbaka då man lite smått började känna sig som en riktig
soffpotatis. Efter dagens utesession så är väl inte suget att klättra inomhus lika stort längre men bara att köra på. Förhoppningsvis kanske resultaten visar sig i sommar.
Åker till Uppsala för flytthjälp ikväll. Nattåg och tidig ankomst bäddar för många sofflyft och engagerat kartonghivande. Hemkomst söndag kväll. Att vara borta en hel helg då vi precis skaffat hundvalp är nog inte det populäraste här hemma men känner att jag vill träffa la familia lite också.
På återseende
lördag 12 april 2008
På besök i Sundsvall
Tänkte det skulle vara skönt att lämna Umeå för ett par dagar. Med fördelen av tillgång till bil så blev det en weekend i Sundsvall för att säga hej till diverse familj. Bortsett från hemresan vid åtta veckors ålder så blev det även premiär för Dexter att åka längre än fem minuter i bilen. Han verkade dock trivas och bredde ut sig över baksätet i ensam majestät. Några korta stopp var allt som behövdes.
Förkylningen håller i sig. Tjurig en. Lite småless på att gå och småhosta och känna av halsen men vad gör man. Inte så mycket att jag störs av att känna mig hängig men den planerade styrkeuthållighetsperioden för klättringen sabbas helt och hållet. Är snart inne på vilovecka och har endast kört en av tre veckor ordentligt. Förmodligen är det bara att gasa till veckan så får ta igen det jag kan då. Med lite tur smälter en del snö bort så kanske man till och med kan ta sig ut framöver :)
Tjo!
Förkylningen håller i sig. Tjurig en. Lite småless på att gå och småhosta och känna av halsen men vad gör man. Inte så mycket att jag störs av att känna mig hängig men den planerade styrkeuthållighetsperioden för klättringen sabbas helt och hållet. Är snart inne på vilovecka och har endast kört en av tre veckor ordentligt. Förmodligen är det bara att gasa till veckan så får ta igen det jag kan då. Med lite tur smälter en del snö bort så kanske man till och med kan ta sig ut framöver :)
Tjo!
tisdag 8 april 2008
Statistik och sjukdom
Igår startade ny kurs på vägen mot en framtida master/magister-examen. Statistik står på schemat för den här gången och kan säga att det var överraskande intressant:) Box-plots, regressionsanalyser, normalfördelningar och chi-2-tester har en tendens att göra allt så mycket trevligare.
Var egentligen tänkt att det skulle skrivas D-uppsats nu men har absolut inget sug efter att skriva inget vettigt ämne heller för den
delen. Så är det någon som känner att de sitter på ett vettigt uppsatsämne så är det bara att hojta till :)
Dras fortfarande med en tjurig förkylning som vägrar släppta. Dock känns axeln klart bättre men får nog vila ett par dagar till. Inte kul med ibland nödvändigt.
Vintern verkar hålla i sig här i Umeå och idag var det riktigt kallt att cykla till skolan.
Till och med så att långkalsongerna åkte på och det var inte igår.
delen. Så är det någon som känner att de sitter på ett vettigt uppsatsämne så är det bara att hojta till :)
Dras fortfarande med en tjurig förkylning som vägrar släppta. Dock känns axeln klart bättre men får nog vila ett par dagar till. Inte kul med ibland nödvändigt.
Vintern verkar hålla i sig här i Umeå och idag var det riktigt kallt att cykla till skolan.
Till och med så att långkalsongerna åkte på och det var inte igår.
måndag 7 april 2008
Gammal kropp?
Vill komma igång med träningen nu. Har haft ofrivilligt uppehåll p.g.a. skum axelvärk och lite halsont. Inte bra. Inte bra alls. Missar viktiga pass vilket inte alls passar in i planeringen inför sommarens strapatser.
Jaja ett par dagars vila har aldrig skadat - kommer tillbaka starkare än någonsin.
Bäva crimpar och djävulska överhäng!
Jaja ett par dagars vila har aldrig skadat - kommer tillbaka starkare än någonsin.
Bäva crimpar och djävulska överhäng!
Snöar
Ännu en gång tar vintern över i Umeå.
Efter en tid av milt och skönt vårväder faller återigen snön över björkarnas stad. Har inget emot snö men har ett tag gått och väntat på att årets utomhusklättring ska
kunna dra igång. Efter en relativt hård träningsvinter så är man sugen att greppa lite riktigt klippa. Senaste expeditionsförsöket gick dock i stöpet (se tidigare inlägg) men vi kommer igen så fort vädret tillåter. Att min mystiskt onda axel börjar återhämta sig är dock goda nyheter:) Fortfarande oklar orsak till värken...misstänker ett par nätter på ett hårt golv.
Fram med spaden!
Efter en tid av milt och skönt vårväder faller återigen snön över björkarnas stad. Har inget emot snö men har ett tag gått och väntat på att årets utomhusklättring ska
kunna dra igång. Efter en relativt hård träningsvinter så är man sugen att greppa lite riktigt klippa. Senaste expeditionsförsöket gick dock i stöpet (se tidigare inlägg) men vi kommer igen så fort vädret tillåter. Att min mystiskt onda axel börjar återhämta sig är dock goda nyheter:) Fortfarande oklar orsak till värken...misstänker ett par nätter på ett hårt golv.
Fram med spaden!
söndag 6 april 2008
Vallberget under snömetrar
Slog följe med klätterlegenden Björn Karlsson för expedition med Vallberget som mål. Våra förhoppningar om en tidig start på utesäsongen grusades då det till vårt missnöje fortfarande låg kvar decometervis med snö vilket omöjliggjorde en anmarch till klippan. Vände Björns RAV4 och ärade I-20 stenen med ett besök istället. Dock klättrades inget bortsett från ett tappert försök på Mosquito 5a av Björn iförd kängor (se bild).
Familjen växer
.JPG)
Nyligen inflyttad går han från virvelvind till trasdocka för att sedan stå med nosen djupt nere i matskålen. Att sitta på en plats och bara vara är inte att tänka på - sova, äta, springa och bitas är det enda som är viktigt. Vem pratar jag då om? Busungen på bilden såklart! Dexter!
Vår hund. Vårt yrväder. Vår hårfabrik. Skoj med tillskott i familjen men samtidigt mycket nytt att tänka på. Dock börjar vanorna sitta nu och tack och lov så sover vi hela nätterna (med några undantag).
Getting started
The World Wide Web.
Att själv bidraga till dess innehåll har inte varit någon självklarhet. Visst har även jag någon gång skrivit ett och ett annat inlägg men sällan med någon ihållande kontinuitet. Så här kommer då, efter inspiration från en kamrat från berget (http://thenextroute.blogspot.com/), ytterligare ett försök att bli en aktiv del av det som i folkmun kallas nätet.
God läsning gott folk!
Att själv bidraga till dess innehåll har inte varit någon självklarhet. Visst har även jag någon gång skrivit ett och ett annat inlägg men sällan med någon ihållande kontinuitet. Så här kommer då, efter inspiration från en kamrat från berget (http://thenextroute.blogspot.com/), ytterligare ett försök att bli en aktiv del av det som i folkmun kallas nätet.
God läsning gott folk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)